Kreativ frihet

5 min läsning

Hos konstnären Linnéa Andersson har allt i hemmet en story. I stället för foton samlar hon objekt som minner om vänner och familj.

Av HELENA SKOOG Fotograf ANNA KARLSSON Stylist ANNA BJELKHOLM

Soffbord, IKEA. ”Jag hittade det på Lions Loppis i Höganäs samma sommar som IKEA släppte sina gamla kataloger online. Det var verkligen en lyckoträff! Bruno Mathson-fåtöljen var min styvpappas.” Keramiken på bordet är från DUM KERAMIK, resten (ljusstakar, skål och vas på hyllan samt ampelkrukan) har Linnéa gjort själv. Lampa, Flowerpot från &TRADITION.

DU HAR MED STÖRSTA SANNOLIKHET sett hennes mönster. De stiliserade bladen, enfärgade i starka kulörer som oftast ligger mot en vit bakgrund. Men i Linnéa Anderssons hem syns de inte mer än på en av filtarna som hon formgett för Arket.

– Jag tycker det är skönt att inte ta med mig jobbet hem. Där försöker jag ha det lite mer lugnt, så att jag kan vila ögonen, och sen kan jag komma hit och brassa på med färger, säger Linnéa Andersson med en gest mot studion bakom henne, där halvfärdiga tavlor, tapetprover från hennes kollektion för Boråstapeter, färgburkar och penslar får breda ut sig nedanför stora, ljusa fönster.

Hon beskriver studion som en förlängning av hemmet. Det är här hon tillbringar det mesta av sin tid. Vindsvåningen på bilderna, där hon bodde tills nyss, ligger bara fem minuters promenad bort, nära Chapmans Torg i Majorna i Göteborg.

– Jag har bott i samma kvarter sen jag flyttade till Göteborg för fjorton år sedan. Man brukar säga att Majorna är så gulligt, men just det här området har en lite annan vibb. Det är lite stökigt, lite skräpigt. Här finns en karaokebar och en sportbar. Det är nära till havet och ja, det har passat mig väldigt bra.

Vindslägenheten dök upp på Hemnet – ”ett av mina stora intressen” – precis före pandemin och hon flyttade in i mars 2020. Den lilla ettan hade precis byggts om till lägenhet och hon var den första som bodde där, med utsikt över hamninloppet, stort ljusinsläpp och inga raka vinklar någonstans.

– Eftersom jag bodde högst upp kunde jag se gatunäten väldigt fint och det blev ju ganska mycket hemmatid under pandemin, så jag fick ett nyvunnet intresse för hur Majorna sett ut genom århundradena. Jag hittade gamla bilder på huset och planritningar. ”Jaha, det var ett slakteri på bottenplan och de skulle bygga ett skyddsrum under andra världskriget.” Sånt kan jag gå igång på, lite nördigt.

När hon flyttade in var nästan allt i den nyproducerade lägenheten grått och vitt. Hon valde att mål



Denna artikel är publicerad i...

Liknande artiklar

Liknande artiklar