För Alva Herdevall och Anders Rydell har självhushållning blivit en del av vardagen. I 1700-talstorpet i Krusenberg skapar de sin plats, där skörden blir en del av inredningen.
Av KATARINA MATSSON Fotograf IDHA LINDHAG Stylist TINA HELLBERG
ANDERS RYDELL HAR slitit av sig hälsenan. Besvärligt för vem som helst, men för familjen på den lilla gården vid Mälaren får bristningen konsekvenser av det större slaget. De planerade sommargrisarna får vänta till nästa år, liksom de första spadtagen till ekopoolen som ska få breda ut sig i ett hörn av den 3 500 kvadratmeter stora tomten. Han sitter med foten i högt läget i det platsbyggda köket i torpet från 1750, men har ändå lyckats rosta kaffebönor. I hallen står chablis och öl på jäsning, den öppna hyllan ovanför diskbänken är full av glasburkar med inlagd mat och säsongens sista pumpor ligger utspridda i vackra högar.
– Nu doftar det som ett kafferosteri över hela byn, säger hans partner Alva Herdevall.
Det började med brödet, men spred sig snart till alla delar av livet. Paret hade lämnat Stockholm för Ingarö och väntade sitt första barn. Alva och Anders läste innehållsförteckningar, valde bort och ifrågasatte. Insikten om att de själva kunde ta kontroll över stora delar av sin konsumtion växte, i takt med grödorna de odlade i klippskrevor och pallkragar. De började längta efter en bondebygd. Skärgårdsmiljön kändes karg och ofruktbar, havet utanför dött.
– Då drog vi en ring kring stockholmsområdet och gav oss ut på Hemnet, berättar Alva.
De åkte runt och tittade på hus; öster, väster, söder, norr. Av en slump hamnade de i 1700-talstorpet i Krusenberg vid Ekoln utanför Uppsala.
– Vi kände direkt att här vill vi bo. Att man nästan blev lite rädd, kommer vi att få det? säger Anders.
– Som självhushållare såg vi otroligt mycket potential i den här platsen. Den kallade på oss. Det fanns en historia, som de 100-åriga äppelträden som är planterade i en ring efter när på året frukten mognar, fyller Alva i.
I oktober 2018, med andra barnet i magen,
