Han är en romantiker som älskar att ta risker. I 15 år har Lee Broom drivit designföretaget som bär hans namn. Nu berättar han om uppväxten i teatervärlden, framtidens lyx och det terapeutiska i att ge ut boken Fashioning design: Lee Broom.
Av KATARINA MATSSON
ATT KLIVA IN I en av Lee Brooms utställningar är som att få en glimt av ett parallellt universum, en fantasivärld som fått liv. Produkterna är en del, men absolut inte allt. Nu sammanfattas hans karriär i nya boken Fashioning design: Lee Broom (Rizzoli).
– Det är både väldigt reflekterande och terapeutiskt; ”wow vad mycket vi har gjort”. Jag är också ganska förvånad över hur mycket vi uppnådde så tidigt, berättar han över telefon från London.
När Lee växte upp i Birmingham kom hans syster hem från sina danslektioner i trikåer och tränade steg och rörelser. Han blev förförd.
– Jag frågade mamma och pappa om jag också kunde få börja dansa och hade tur eftersom min mamma inte hade några problem med det. Som pojke i en övervägande kvinnlig miljö utmärkte jag mig snabbt och blev snart kontaktad av en agent som ville representera mig, säger han.
Lee kastades in i tv- och teatervärlden, gick på auditions och tillbringade dagarna på set, bara för att komma hem på kvällen och göra sina vanliga läxor.
– Det var ganska disciplinerat. Jag skulle säga att min arbetsmoral var väldigt hög. Men mina akademiska färdigheter var mindre viktiga eftersom jag visste vad jag ville göra, säger han.
Det var inom den konstnärliga världen han hörde hemma och snart byttes The Royal Shakespeare Company mot modestudier på prestigefulla Central Saint Martins och praktik hos ikonen Vivienne Westwood. Vid sidan av skolan började han göra inredningar för lokala pubar och plötsligt hade han skapat ett nytt yrke åt sig: inredningsdesigner.
– Jag minns 2012, vår första Milano-show. Den kallades Public house och vi lanserade Crystal bulb. Jag fick idén till den bara åtta veckor före Milano, säger han.
De första Crystal bulb byggde på återbruk och Lee använde tidigt antika möbler i sina kollektioner.
– Jag har alltid fascinerats av tanken på att allt vi producerar ska klara tidens tand. Man ska kunna behålla ett objekt för alltid och föra det vidare till nästa generation. När jag skapade föremål av återvunnen kristall, eller antika möbler, var det historien som tilltalade mig – resan som en produkt gjort – och att jag gav den ett slags nytt liv. Den sortens romantiska förest
