Snömängden i södra Sverige har väl aldrig varit mindre. Längtan efter att få skidra ut på en frusen älv och nyfikenheten kring hur nya Audi e-Tron 50 quattro, Kia e-Niro och Nissan Leaf e+ presterar i kyla gjorde att vi lastade in skidorna och drog norrut. Må bästa elbil vinna.
Text: Lotta Hedin, Fredrik Sandberg och Ida Karlsson. Foto: Fredrik Broman.
Test AUDI E-TRON 50 QUATTRO KIA E-NIRO NISSAN LEAF
När Elbilen för drygt ett år sedan lät fyra bilar mäta sig mot varandra på sträckan Haparanda–Ystad, utmärkte sig Kia e-Niro som snålast. Tesla Model S kom fram först till målet. Men dryga halvmiljonen billigare Kia e-Niro, med sitt betydligt mindre batteri, imponerade.
Sedan dess har det hänt en del i e-Niros pris- och räckviddssegment. Konkurrensen har tätnat: Nissan Leaf har kommit med en uppgraderad, piggare version med nästan samma batterikapacitet (62 KWh) och räckvidd som är i närheten av e-Niro. Audi e-Tron har just släppt en billigare variant, med mindre batterikapacitet (71 kWh) med liknande räckvidd.
Frågan är hur de två nykomlingarna i mellanklassen står sig mot e-Niron i en jämförelse?
Vi bestämde oss för att testa bilarna i riktigt vinterföre, med långa körsträckor och upprepad laddning i rejäla minusgrader. Men för att få uppleva ordentlig vinter detta rekordvarma år var vi tvungna att köra långt: hundra mil, närmare bestämt, rakt norrut.
Vi lämnade Stockholm klockan tio i nio en fredagsmorgon i mitten av februari. Vädret var milt. 8 grader varmt och klarblå himmel.
Snart växte avståndet mellan bilarna eftersom behovet av laddstopp varierade stort.
När det var dags för hemresa bytte vi bilar med varandra. Det minst sagt svårhanterliga vädret som hade dragit in över Norrland gjorde att vi valde att åka tillbaka samma väg, och inte via de mindre vägarna i inlandet som vi först planerat. Vi delade också upp sträckan på hemresan och gjorde en övernattning i Örnsköldsvik.
KIA E-NIROFörare: Lotta Hedin. Stockholm–Niemisel.
Med 100 mils körning framför mig bestämde jag mig för en ekonomisk körstil. Jag valde Eco-läget och satte farthållaren på max 100 kilometer i timmen, som jag sedan bara överskred vid omkörningar när det var nödvändigt.
Efter 30 mil, utanför Hudiksvall, tog jag det första laddstoppet. Marginalen var god – jag hade fortfarande 23 procent kvar i batteriet när jag kopplade i handsken. En timma senare, med en sorgligt saggig men mättande
