Låt dig inte luras av att BMW i4 ser ut precis som en traditionell BMW – det här är något helt annat.
Text: Gunnar Dackevall
Att äntra BMW i4 är som att komma tillbaka in i den gamla världen. Man blickar ut över en lång och hög motorhuv, och sänker sig ner i en ganska trång sittbrunn mellan den höga mittkonsolen och dörren. Stolen kan sänkas ner nästan så lågt som i en traditionell BMW-sedan med förbränningsspis.
Där handen faller ner på mittkonsolen finns en rejäl växelväljare, och med några enkla handgrepp har man hittat den ideala förarpositionen för aktiv körning. Till och med pedalstället är traditionellt anordnat för tå-häl-användning, trots att det inte får någon betydelse för körningen med det elektriska drivpaketet.
Det enda som avslöjar att något nytt har hänt, är den svängda skärmen på panelen som med sina två digitala enheter ersätter det gamla mätarklustret. iDrive-vredet finns kvar, och kompletterar därmed touchfunktionerna på skärmen och kan vara en tröst för alla som tycker det är pilligt och obekvämt att trycka sig fram på skärmen.
M50-versionen av fyrdörrars coupén i4 (med en praktisk kombibaklucka!) är som sig bör testosteronladdad med rediga muskler. Som mest ska de båda motorerna kunna vrida ur sig 795 monster-Newtonmeter och lämna 544 hästkrafter! Därmed ska bilen, trots en körklar vikt på modiga 2,3 ton, kunna lämna de flesta M-bilar som har byggts bakom sig i sprinten till 100 km/h (vi mätte 3,9 sekunder med två storvolymiga testförare ombord, för övrigt exakt samma siffra som tillverkaren anger).
Toppfarten är kanske inte lika imponerande, eftersom den är systembegränsad till 225 km/h. På Ring Knutstorps korta raksträcka noterades 191 km/h som bäst, vilket var den femte högsta hastigheten bland konkurrentbilarna.
Testbilen var skodd med 20-tums Pirelli P Zero-däck i dimensionerna 255/35 fram och 285/40 bak, vilket i kombination med all massiv kraft och en diffbroms mellan bakhjulen resulterade i respektabla varvtider – men inte mer. Faktum är att båda Mercedes AMG-jättar var sina dimensioner till trots kvickare runt den knixa banan, och att M50 även fick vika ner sig för Polestar 2, som var mer än sekunden snabbare oavsett vilken version vi jämför med. En liten tröst för M50 är att den bibehåller tempot väl, och tappar bara orken marginellt efter några varvs plåga på banan.
Ett par faktorer utgör klara begränsningar för i4 M50. Dels är det chassisättningen,
