JUL, VALBORG, RAMADAN, midsommar, påsk, chanukka – hör du till dem som tycker att det är viktigt att markera högtider och hålla på diverse traditioner kring dem? Du kanske har firat midsommar på samma plats och med samma dagsschema sedan du var liten, och skulle bli nervös om någon föreslog att du skulle fira på något annat sätt? Då är du min raka motsats. Jag firar gärna jul med ett dignande julbord och bjällerklang, men den där gången då mamma och jag tillbringade julafton på en pizzeria i Rom var minst lika minnesvärd. Och midsommar 2024 kommer jag att fira på en strand i Italien.
Under årens lopp har jag däremot skaffat mig egna traditioner, och den jag håller hårdast på är att varje sommar läsa en självbiografi av en musiker (en biografi kan också funka). De som ligger högst på priolistan i år är Elton Johns Jag (2019), AC/DC-sångaren Brian Johnsons Livet enligt Brian (2022) och Kathleen Hannas Rebel girl (2024). Jag brukar även läsa deckare just på sommaren, gärna något av Tove Alsterdal eller Christoffer Carlsson.
Under förra årets semester påbörjade jag ett projekt som är tänkt att bli en ny tradition: att läsa om en bok som jag verkligen gillat. Eftersom det hela tiden dyker upp nya intressanta böcker har jag aldrig prioriterat omläsning, men det har visat sig att mitt dåliga minne just i det här fallet jobbar till min fördel: när jag tog en returmatch med favoritförfattaren Maggie O’Farrells Bara Alice var det som att läsa den för första gången. Lika spännande och omskakande som för 20 år sedan.
Jag får bara akta mig så jag inte fastnar i alltför många nya ”traditioner” – då finns ju risken att jag börjar tycka att de är tjatiga, tappar intresset och så småningom betrakta
