Från kämpande konstnär till ”mätt och uppburen” kulturkunglighet vars verk säljs över hela världen och nu sätts upp på Dramaten för tredje gången. Men hur gör man satir av makten när man själv tillhör den? DV möter serieskaparen, dramatikern och poddaren Liv Strömquist.
Av Rasmus Blom Foto Fredrika Eriksson/qute.se Styling Anna Sundelin
Lördag kväll på Centralstationen i Stockholm. Liv Strömquist sitter på en trappa i vänthallen och kontemplerar döden.
– Vi människor skulle vara outhärdliga om vi inte var dödliga. Hela poängen är att det finns en bortre gräns för vår existens, säger hon med händerna om en takeaway-mugg med svart te, som för att accentuera den smått gymnasiala inramningen. Vi passar på att ses i väntan på serietecknarens tåg hem till Malmö för att prata om hennes nya föreställning Liv och död Strömquist, som har premiär på internationella kvinnodagen den 8 mars, på Dramaten. Precis som de två tidigare uppsättningarna på nationalscenen, som båda sändes i SVT, är det prisbelönta Ada Berger som regisserar och skådespelarna Sanna Sundqvist, Ana Gil de Melo Nascimento, Eric Stern och David Book som står på scen, den här gången även uppbackade av Johan Ulveson och Maia Hansson Bergqvist.
Den som kan sin Liv Strömquist kommer att känna igen den absurda humorn och programbladet ger en föraning vad som väntar: det kommer att handla om småpåvar, nyfrälsta experter och sexiga föreläsare. Om potential och self care. Om hjälplöshet, förvirring och längtan efter ett evigt liv. Om hur bra vi mår av att få ge andra goda råd.
Medan de två första pjäserna var dramatiserade versioner av befintliga serierutor är den nya föreställningen gjord från scratch.
– Pjäsen handlar om meningen med livet. Den riktar in sig på det moderna sättet att angripa livet, kan man säga. Att livet är ett projekt som hela tiden går ut på att förbättra sig och optimera allting. Till exempel det här fokuset på hälsa och wellness för att leva så länge som möjligt, men utan att fråga sig v
