De är bland de bästa i världen på traillöpning. Men i stället för att konkurrera med varandra bestämde sig Emelie Forsberg, Mimmi Kotka och Ida Nilsson för att samarbeta – både när det gäller träningen och yrkeslivet.
Av Anna-Maria Stawreberg Foto Toni Spasenoski
TRAILLÖPARNA BAKOM MOONVALLEY
Mimmi Kotka glömmer aldrig det där första mötet med Emelie Forsberg. Mimmi, som precis börjat springa ultramaraton, tävlade mot Emelie, som var betydligt mer erfaren, och de hamnade på samma prispall.
– Jag minns att jag var så starstruck. Alla visste ju vem Emelie var, och att få stå på pallen med henne. Det kändes … stort, säger Mimmi och skrattar.
De kände inte varandra då, 2014, men förstod genast att de hade mycket gemensamt. Det blev början på en vänskap, och året därpå kom även Ida Nilsson in i bilden.
– Vi är så få tjejer som håller på med den här sporten, och väldigt snabbt insåg vi att vi har samma drivkrafter alla tre, säger Ida.
Men varken för Ida, Emelie eller Mimmi var det självklart att börja tävla i ultramaraton eller traillöpning.
Emelie, som för 17 år sedan insåg att fjällöpning är hennes grej, är den i trion som hållit på längst med traillöpning.
– Jag klättrade och åkte längdskidor samtidigt som jag tävlade i skidalpinism. Men jag kände att jag ville röra mig snabbt i bergen, och det var så jag hittade till fjällöpningen. Problemet var att det då inte hunnit bli någon sport, och därför var jag ganska ensam om det, säger Emelie.
För Idas del började det faktiskt med en höftskada.
– Jag hade tävlat i friidrott under hela min uppväxt, men skadade mig och kunde plötsligt inte springa alls. Eftersom jag alltid tyckt om att vara ute i naturen anmälde jag mig till en naturguideutbildning i Åre, säger Ida.
Och det var där hon upptäckte traillöpningen. För när höften började läka kunde hon försiktigt springa allt längre och längre sträckor, och snart hade hon anmält sig till ett lopp. Och sedan till ännu ett lopp.
Mimmi höll på med fridykning, friluftsliv och kanotpaddling och började 2011 att jogga. Ett par år senare bestämde hon sig för att ”bli löpare på riktigt”. Och det blev hon – med besked.
Det visade sig att Mimmi var något av en naturbegåvning när det gäller löpning,
