Programledaren Annika Jankell, 61, har hittat bra hudvårdsrutiner tack vare sina döttrar. För DV berättar hon om sin bästa ögonkräm, makeupknepet som snabbt tar henne från vardag till fest och lyckoruset en ny mascara kan ge.
Av Caroline Hainer Foto Weronika Bela
ANNIKA JANKELL
Annika Jankell tycks evig, hon har synts i rutan i 35 års tid nu och fortsätter att utstråla samma energi och positivism. På japanska säger man ”wakai”. Det betyder ”ung i hjärtat” och beskriver någon som har en ungdomlig personlighet oavsett ålder. Det är också namnet på byrån som Jankell och tv-producenten Ulrica Örn grundat, i syfte att lyfta fram kvinnor över 45 och ge dem ett ställe att mötas på. För ungdomlighet, precis som skönhet, är någonting relativt och kommer inifrån.
– Att vara en wakai handlar främst om att inte låta sig begränsas av sin ålder. Att åldern inte är en identitet.
Du har ju varit i rutan i många år. Har du någonsin känt press på dig att vara snygg?
– Nej, det skulle jag inte kalla det. Men det är ofrånkomligt att man vill se ut som sitt bästa jag eftersom man ständigt blir bedömd.
Hur känns det att bli igenkänd?
– Jag funderar aldrig på det. För mig har det alltid varit ungefär som när jag var ordförande i elevrådet. De andra eleverna vet vem jag är för att jag har den rollen. Att folk vet vem jag är för att de har sett mig på tv betyder ingenting, jag identifierar mig inte med mitt yrke. Det har med min uppväxt att göra och mina fantastiska och kloka föräldrar. Jag fick inte bekräftelse genom att vara duktig i skolan utan för hur jag var som person. Jag behövde inte prestera för att bli älskad.
Vad händer om du går osminkad en dag?
– På stan? Det händer ingenting, haha. Jag gör det ganska ofta eftersom jag går på yoga och då tar man av sig sminket. Men när jag ska träffa någon, som nu, då ska jag representera mig själv, då är det inbyggt att jag vill se bra ut. Det är lustigt, de enda gångerna folk känner igen mig är när jag är med i tv, fullt sminkad. När jag inte jobbar och inte är sminkad är det ingen som känner igen mig.
Du syntes som programledare i TV4 i många år. Sedan gick du över till Sveriges Radio och Svensktoppen, och började jobba som redaktör för tidningen Kupé. Var det skönt att slippa synas?
– Jag är alltid närvarande i det jag gör för stunden så jag tänker inte så. Men nyligen var jag med i Bingolotto som gäst och då blev jag påmind om hur lyxigt det är att bli sminkad. När jag satt där i sminkstolen t�
