Hemma på slott

Amelie Ehrensvärd Cardell

Ett ja som svar på förlagets fråga var inte givet. Uppdraget var stort och tiden knapp och även om Amelie hade bakgrunden, relationerna och kontaktnätet på plussidan fanns det också ett minus.

– Jag ville inte bli känd som ”fru Slott” efter att boken givits ut. Men jag tyckte det var en bra bokidé och jag tackade ja.

Första momentet blev att välja ut de slott som skulle vara med och sedan få slottens ägare, förvaltare och ansvariga på slott för slott att säga ja till att visa upp sig själva, slotten och trädgårdarna i boken. Och visst fungerade namnet Ehrensvärd som password. Även om några var lite tveksamma till en början. Inte så konstigt, säger Amelie.

– De privatägda slotten som har sina stora trädgårdar och parker öppna för allmänheten har fullt upp med att hålla allt välskött. Fler besökare betyder mer slitage och resurser för underhåll.

Samtidigt finns en önskan och ett ansvar att dela med sig av den historia som slotten har att berätta. De har stått pall för krig, klarat sig genom tuffa tider och varit hem för generationer som varit stora arbetsgivare och signifikanta aktörer på plats eller i vidare cirklar.

– Allt det där fascinerar mig och så snart jag började skriva blev jag ännu mer intresserad av människorna, byggnaderna och historien.

Först ut blev enligt modellen ”gräv där du står” Tosterups slott. Som idag ägs av familjen Ehrensvärd och drivs av Amelies bror Jan och hans fru Catherine. Att skriva det kapitlet borde väl vara en walk in the park för Amelie som vuxit upp på slottet tillsammans med mamma, pappa och två syskon. Men nej, så lätt var det inte.

– Berätta är en sak, att sätta det i tryck i en bok är en annan. När vi tog det från början ble