Finns det något bättre än att tillbringa en sommardag på skrotletning? Häng med till de djupa, nåja, skogarna i det inre av Ångermanland. Peugeot 203, Borgwards lilla lastbil, Opel Olympia, Morris Oxford med flera göms i slyn.
TEXT & FOTO THOMAS SJÖLUND
Det fanns ett klart mål och vägen dit bjöd på två överraskningar. Kör man genom Sundsvall ska man fortsätta E4:an norrut och vid Höga Kustenbron ta in på riksväg 90 mot Sollefteå. En annan väg är att svänga av i Bergeforsen och ta väg 331 mot Viksjö, svänga av där och i Gussjönoret ta in på grusvägen mot Hälledal.
Vägen är smal med skogen ända in mot vägrenen. Ett och annat kalhygge kan anas, någon tjärn blänka till. Det hela är genomtrevligt.
Efter Gåltjärn öppnas landskapet och se där – ett Termogarage! Patentsökt och byggt kring 1950 av Fridolf Brunnzell i Sundsvall. Fiffigt som bara den. Man körde in bilen genom porten och klev ut på förarsidan. Man stängde dörren och porten och sedan höll motorns värme det isolerade garaget varmt. ”Vinterprövat i Norrland med utomordentligt resultat”, enligt annonsen ur tidningen Bil-Eko från femtiotalets början. Det gällde bara att eventuella passagerare hoppade ur innan inkörningen. Utrymmet är avpassat för en bil, och bara förardörren gick att öppna. Herr Brunnzell hade i november 1950 patentsökt konstruktionen i USA, kallad ett ”insulating cover” (isolerande skydd, ungefär). Då och då kan man fortfarande se något av garagen.
Garaget vi stötte på fick mig självklart att haja till. Jag blev också tvungen att backa och titta närmare på tomten. Oj, en folkabuss av typen T2 står ju där. Tvärs över vägen ligger en sommarstuga. En kvinna har noterat min ankomst. Vi hälsar och jag förklarar varför jag stannade.
– Ja, det är ett garage från femtiotalet, efter min far. Förr fanns det ju både affär och skola här, men det är ju borta, säger Gunnel Öhrn, som växte upp bara sex–sju kilometer bort.
Hennes föräldrar flyttade sedan till det som idag är hennes sommarstuga, och då tog pappan med sig Termogaraget.
– Folkabussen? Den stod på vår lägda i en herrans massa år. Sedan ställde vi den bakom garaget. Pappa fick den av ”en jugoslav”, som han sa. Den borde väl komma till någon som kan och vill göra i ordning den, funderar Gunnel.
Nej, reg
