Ett hack i kurvan

Massproduktionen hade gjort bilarna överkomliga med amerikanska mått mätt, men inte med europeiska. I Amerika ägde vid 1930-talets början vartannat hushåll en bil. I Tyskland var det inte ens fem procent av hushållen som kunde hålla sig med en bil. Men med storskalighet kommer också en ändringsobenägenhet. Endast en kris kan vända en riktigt stor organisations färdriktning. Utan en miljökris i antågande, med åtföljande lagstiftning, skulle 2020-talets storskaliga bilindustri knappast ha börjat släppa vidareutvecklingen av förbränningsmotorn, för att i stället satsa miljardbelopp i batteriutveckling. En gigantisk omvandling som vi nu nyfiket kan följa i vår egen tid.

Europa var under 1930-talet fortfarande märkt av första världskriget och utvecklingen av bilar för gemene man betydde därför små bilar med små motorer. I jakten på mer effektiva konstruktioner kom två bilar att sticka ut lite extra: Citroën B11 och Volkswagen Typ 1. Båda bilarna är mycket riktigt 1930-talskonstruktioner och att hitta en typisk 1940-talsbil är inte enkelt. Men eftersom VW Typ 1 inte började säljas på allvar förrän mot slutet av 1940-talet väljer vi att ta en närmare titt på den.

Konceptet med en liten ”rund” folkbil med motorn bakom bakaxeln hade Béla Barényi kommit fram till redan 1925. Det var dock Ferdinand Porsche som vidareutvecklade idén och som försökte sälja in detta koncept, först till Zündapp och sedan till NSU. Av detta blev dock inget och det var inte förrän Porsche kom i kontakt med Hitler som utvecklingen av en statligt finansierad folkbil tog fart på allvar. Hitler var till exempel helt såld på idén med luftkyld motor, då glykol som frostskydd i ett vätskekylt system verkade både krångligt och onödigt.

» Daimler-Benz fick i uppdrag att