Farsarvet– elin fick ta över en vauxhall velox

6 min läsning

Sorg och glädje blandas. Elin Wikströms far Hans hann renovera klart denna Vauxhall Velox Six innan han dog i cancer. ”Jag är jättestolt över att den blev klar. Men sorgligt att pappa inte hann använda den mer”, säger Elin.

TEXT & FOTO THOMAS SJÖLUND

Vauxhall Velox Six 1948 Six – inte den vanligaste vagnen på våra vägar. Velox hade rak sexa medan modellen Wyvern fick nöja sig med fyra. Efter sex års renovering av framlidne Hans Wikström i Segersta är den i ett fantastiskt fint skick.

Under fotograferingen av bilen är det Anders Wikström som kör den, en kusin till Hans. Elin är ännu lite försiktig med att använda den gamla Vauxhallen som är 40 år äldre än hon själv.

I efterhand får jag höra att hon tog en träningstur direkt när vi lämnat gården, inspirerad av att få åka med och att se den köras.

– Jag kan ju inte så mycket om den. Jag ser bara att den är jättefin. Sedan tycker jag att det är lite svårt att hitta växlarna. Jag får träna mer helt enkelt, säger Elin över telefon.

Hon var med under tiden som Hans renoverade den och även under hans sjukdom och vet hur mycket tid och energi han lade ned.

– Det var fantastiskt hur mycket han orkade trots allt. Mot slutet fick han hjälp av sin bror Jan med att sätta ihop den, det var något krångel med växellådan. Sedan blev den registreringsbesiktad och godkänd den 6 september 2020, fortsätter Elin.

Den 29 mars 2021 dog Hans och på sommaren gifte sig Elin med sin Anton och skjutsades av farbrodern Jan till kyrkan i Vauxhallen, tillsammans med sina barn Bricken och Lisa.

Återigen glädje och sorg.

– Pappa hann ju bara provköra den på grusvägarna runt gården. Han fick inte njuta av den, säger Elin som nu tänker vårda farsarvet.

Historien börjar tidigt 1990-tal. Hans Wikströms kusin Anders träffade Janne Nybom, legendarisk bilhandlare och motorprofil i Kilafors, på bilutställningen Motorrevyn i Bollnäs.

– Ja, efter en stund erbjöd han mig att köpa en 1948 års Vauxhall Velox Six. Den hade han stående bakom bilhallen i Kilafors. En rak sexa och skinnklädsel plus samma årsmodell som jag själv gjorde mig intresserad, berättar Anders.

Någon dag senare var han på plats för att titta på underverket. Bilen stod alltså utomhus – utan motorhuv, utan skärmar och utan vindruta. Främre och bakre sittdyna var urplockade liksom bakre ryggstöd, medan det främre tyvärr satt kvar i bilen, utsatt


Denna artikel är publicerad i...

Liknande artiklar

Liknande artiklar