Ibland kan man förvånas över hur lika bilar från olika tillverkare under en viss tidsperiod kan vara. Varför är det så enkelt att urskilja en typisk 1970-talsbil från en bil byggd ett decennium senare, nästan oavsett vilket märke den bär?
TEXT & FOTO HANS JARTOFT
Uppenbarligen finns det en viss rädsla hos formgivare att göra något som inte ser modernt och ”rätt” ut. Det kan även vara riskabelt att ta i för mycket så att bilen sticker ut och ser ”konstig” ut i allmänhetens ögon. Volvo Carioca är ett typexempel på en bil vars utseende ur kommersiell synvinkel låg för många år före sin tid, och det blev inte bra för försäljningen.
Sedan handlar mycket också om vilka material och tillverkningstekniker som finns tillgängliga för bilar som inte får kosta skjortan. Visst kunde man böja glas redan i början av 1900-talet, vilket både Baker och Detroit gjorde på sina exklusiva elbilar för överklassen. Men det var inte förrän under 1950-talet som det gick att börja med krökta glas på bilar för vanligt folk. Om vi backar lite till 1930-talets början, så ser en typisk bil, nästan oavsett vem som har tillverkat den, ut så här:
Friliggande framskärmar med ett ganska runt pressdjup, ett djup som steg för steg hade ökat under 1920-talet. Framskärmarna övergick i en fotbräda som i sin tur övergick i en rundad bakskärm som satt dikt an mot karossen. Fronten hade utan undantag helt fristående strålkastare som satt på ett stag mellan framskärmarna eller upp från desamma.
Ungefär i linje med framaxeln satt en stående kylare med förkromad dekorsarg, en sarg som några år in på 30-talet istället blev lackerad i bilens färg, åtminstone på billigare bilar. Bakom kylaren en tudelad motorhuv, lagom lång för längden på motorn. Huvdelarna lyftes uppåt och gångjärnet var en lång axel i bilens längdriktning.
Huven gick över i en svagt konisk del som anslöt till karossen, som om den var av fyradörrars utförande var som en låda med kulhörn, där de bakre hade större radie än de främre. Alla glas var helt plana och bakrutan var betydligt mindre än framrutan. Eventuellt extra bagageutrymme bestod av en fristående koffert som monterades längst bak på karossen.
» Om vi tycker att bilar idag är förvånansvärt likriktade i sitt utseende är det på inget sätt något nytt. På lite håll, och om man inte ha
