Coupén som vägrade flytta

5 min läsning

Ända sedan den var ny har Lennart Olofsson haft ögonen på denna Opel Commodore Coupé från 1970. För två år sedan fick han äntligen köpa den. Bilens alla ägare har hela tiden bott i samma bostadsområde och bilen har därför som längst flyttat 500 meter.

TEXT ROBERT GUSTAVSSON FOTO ULF FORSBERG

På svensktoppen låg låtar som Du borde köpa dig en tyrolerhatt med Östen Warnerbring, Carola med Robban Broberg och Riv inte vårt kvarter med Alf Robertson. Det pratades en del om den kommande adventskalendern på tv skriven av Tage Danielsson. Herkules Jonssons storverk skulle den heta och bli den första kalendern som sänds i färg. Det är mitten av november 1969 i Robertsfors, Västerbotten. Kylan och mörkret har kommit, något det bara kommer mer av, och unge Lennart Olofsson har fortfarande flera veckor kvar i skolan innan jullovet börjar.

Plötsligt dyker det upp ett nytt ljud i trafikvimlet. Lennart är visserligen bara en grabb, men han har full koll på hur bilar låter och det här ingen vanlig VW, PV eller Saab. Nej, det här ljudet antydde en betydligt större och starkare motor.

– Sedan vände jag mig om och fick se en guldfärgad Opel och inte vilken som helst utan en Commodore Coupé med en rak 2,5-litersexa under huven. Dessutom var den automatväxlad, och ägdes av den lokale pepparkaksfabrikören Yngve Stenmark, mannen bakom Yngves goda pepparkakor.

– Det var ungefär så fränt det kunde bli i bilväg, minns Lennart som stötte på bilen då och då.

Opel hade uppgraderat Rekord rejält till 1967 års modell och bjöd på helt nya linjer där kantigheten ersatts med en svepande midjelinje och konkav bakdel. Erhard Schnell svarade för designen även om det inte är lika omtalat som hans arbete med GT och senare Calibra. Under huven återfanns den nya motorn som debuterade i förra generationens Rekord. Opel valde en egen väg och flyttade kamaxeln till toppen, dock utan att vara överliggande och motorn blev känd som CIH (cam in head, ungefär kamaxel i topplocket).

I övrigt var det mesta bekant med motor fram, fyrväxlad manuell låda och stel bakaxel. Karossmässigt fanns det två- eller fyradörrars sedanmodeller och kombi (eller Caravan som Opel föredrog att kalla dem) och en sportig Coupé.

Rekorden blev en succé men Opel saknade en modell som kunde fyllagapet mellan Rekord och Kapitän. Lösningen kom i februari 1967 med nya Commodore som byggde på nya Rekord. Den var lite lyxigare och hade mer utrustning:annan grill, emblem, mer krom, lyxigare inredning och


Denna artikel är publicerad i...

Liknande artiklar

Liknande artiklar