Femtiotalsfiat för folket

L ars Öhman i Sollentuna är Fiatfantast sedan länge och har flera veteranbilar i sitt stora garage, inte bara Fiat men vagnarna från den italienska tillverkaren ligger honom varmt om hjärtat. Historien om hur den gröna, och i Sverige mycket ovanliga, 500 C Topolino-Belvederen från 1953 kom i hans och hustruns ägo är charmig så det förslår.

– Just det här exemplaret har jag haft i knappt två år. Allt började med att vi hade precis en sådan här på 1980- och 1990-talen som vi nästan använde som bruksbil. Vi körde överallt med den, till och med till Italien flera gånger, men den blev med tiden sliten och jag orkade inte renovera den så jag sålde den, berättar Lars.

Och han ångrade sig förstås.

– Ja, jag gjorde ju det. Märkligt nog höll min svåger i Finland på att renovera en likadan, i samma färg, och exporterade den till Sverige. Det var jag som hjälpte honom att sälja den, men sedan försvann den. Den dök aldrig upp på träffar.

Efter ett gediget detektivarbete fick Lars napp.

– Jag spårade den till en familj i Skåne som visade sig vara väldigt trevliga. Belvederen hade stått långtidsförvarad i många år, övertäckt. Men det förelåg en schism om garagehyran mellan bilens ägare och garagets ägare. Jag lyckades förhandla med dem om garagekostnaden och kom också » överens med ägaren om ett pris på bilen. Så vi fick förmånen att köpa den.

– Min frus bror hade under renoveringen kontaktat en lackerare och frågat om han kunde lackera en Belvedere. ”Inga problem”, hade han sagt, men när de kom dit blev lackeraren jätteförvånad. Han hade utgått ifrån att de menade en amerikansk Plymouth Belvedere, som ju är jättestor. Det är inte den här.

Men varför köpte inte Lars bilen av sin svåger?

– Jag hade ingen tanke på det då. Han behövde pengar snabbt och jag erbjöd mig att hjälpa till att hitta en köpare, vilket gick rätt snabbt. Vi hade den i någon månad och körde lite. Jag sålde den till en person som i sin tur sålde den till en präst och paret jag köpte den av hade köpt den av honom. Me