Inte nog med att trailern är ovanlig, det är den enda trailer i Finland som godkänts för persontransport. Dragbilen är inte heller den någon dussinvara även om den råkar vara några år yngre.
TEXT LASSE ÖHRBOM FOTO FRANK NYLUND
Det hela började i slutet av femtiotalet med att Clas Rydman, vd för Scania-Vabis dotterbolag Scanauto i Finland, behövde ett rullande kontor för marknadsföring. I vårt östra grannland fanns då endast två återförsäljare och nu skulle Scania-Vabis vinna marknadsandelar och ta upp kampen med konkurrerande tillverkare. Företagsgruppen Scanauto sålde vid den här tiden också personbilar från Saab liksom lastbilar från Dodge och Fargo.
Direktör Rydman beställde därför en försäljningsvagn, eller ett rullande kontor, från Heiko OY, eller OY Helsingin Autokoritehdas om man så vill. Chassit till trailern baserades på delar från Scania-Vabis, vilket underlättade framtida service och reparationer, och självklart blev det en lastbil från Scania-Vabis som fick äran att dra ekipaget. Hela rasket lackades i en ljus kulör med ljusröd text och dekorrand.
Trailern – eller kontoret – levererades med ett väl tilltaget konferensbord i ädelträ och en stoppad soffa i U-form med plats för tio personer, kök för enklare matlagning, sovrum för två samt ett badrum med badkar och toalett. Med all säkerhet en lyx utan dess like då det begav sig. Som grädde på moset fanns diaprojektor och smalfilsprojektor, med andra ord high-tech à la sextiotal.
Föraren och hans bisittare fick sova i lastbilshyttens enkla kojer vid längre utflykter. De båda turades om att » ratta ekipaget, men fungerade även som kockar/servitörer och allt-i-allo. Under åren byggdes ett återförsäljarnät upp och åtskilliga var de middagar som avnjöts i trailern. Ett stort antal cigarrer röktes och ett otal skålar för framtida affärer utbringades. Historien låter berätta att storheter som Finlands dåvarande president, Urho Kekkonen, vid något tillfälle åtnjutit gästfriheten i den rullande restaurangen.
Kors och tvärs for ekipaget runt i Finland och långsamt byggdes ett återförsäljarnät upp. Några av resorna lär ha tagit veckor att genomföra och man kan ana att det var nog så slitsamt för såväl de som körde som för de som tvingades äta, dricka och röka cigarr dagarna i ända.
År
