Andra gången gillt

Året är 1973 och ut från Monarkfabriken rullar Monark 125 TS, en så kallad landsvägsmotorcykel. De första två åren är den gula lättviktaren utrustad med en femväxlad Moto Morini-motor, men för att möta konkurrensen från japanska tillverkare ersätts den motorn 1975 med en något starkare sexväxlad motor från Sachs och modellen döps till 125 TTS.

Konkurrensen från Fjärran Östern blir dock för tuff, och redan 1976 läggs tillverkningen ned. Enligt Roger Arneson på Monarkmuseet hade då ungefär 800 motorcyklar lämnat fabriken, cirka 400 av respektive modell. Av dessa finns 164 kvar i fordonsregistret, av vilka 87 är TTS och 77 är TS.

En av dessa är Katarina Larsson Widéns Monark 125 TTS av 1976 års modell, i den för året nya kulören Racing Red.

Andra nyheter för modellåret var att både hastighets- och varvräknare fått ny design och att hastighetsmätaren var graderad till 140 km/tim. Dessutom var den utrustad med ett trelåssystem bestående av tändningslås, styrlås och bultlås på swinggaffeln. De två senare delade nyckel och hela systemet beskrevs som en världsnyhet. Modellen hade också fått ett helt nytt tillförlitligt elsystem med laddningsförstärkare och ny likriktarbrygga. Allt enligt samtida broschyrmaterial.

Trots alla dessa nyheter blev det alltså inga nya modeller efter 1976. Därmed gick en epok, som började 1927 med företagets första egenutvecklade motorcykel, i graven.

Åter till Katarina och hennes exemplar.

» – Jag köpte den 1982 av brorsans kompis Mats, men jag vet inte exakt hur länge han haft den. Jag hade den i alla fall några år, innan jag sålde den till Mats syster och när hon sedan skulle sälja den 1986 köpte jag tillbaka den. Så den har ju funnits här i trakten ganska länge, berättar Katarina.

Ganska snart efter att hon köpte motorcykeln för andra gången blev den stående.

– Då var det bil som hägrade, så det har inte blivit så mycket kör