Den första och den sista monarken

5 min läsning

Roger Arneson har en hel del Monarkmopeder i sitt museum, bland annat den sista Monarken – och den första, ja nästan i alla fall. Dessutom är båda dekaltrimmade men på olika sätt: Vimpel och Tomos.

TEXT & FOTO ROBERT GUSTAVSSON

Inte helt original, men just nu är det viktigare att den kan köras. Några gånger om året luftas den utanför museet. Enkel och väldigt mycket 1980-tal. Tomos A5 Colibri blev i Sverige Monark Colibri.

Trots att det skiljer omkring 40 år mellan mopederna finns det många gemensamma nämnare och den mest framträdande är att det är enkla, avskalade modeller. Visst kan man med fog säga att utvecklingen gått framåt, men det är samma andas barn.

Den äldre mopeden är en Vp41 och kan sägas vara Monarks första moped.

– Ja, och då menar jag deras första fordon som från grunden konstruerades som en moped. Det här är inte en cykel med hjälpmotor, påpekar Roger Arneson.

Han driver sedan flera år tillbaka sitt eget Monarkmuseum i Falkenberg och som namnet antyder finns det mesta i Monarkväg där. Ja, det finns även en del Rex på museet. Det var förresten nästan oundvikligt för Roger att skaffa ett museum. Som 12-åring köpte han sin första moped och tre år senare hade han tretton.

Att Monark var stora cykeltillverkare syns på utformningen av Vp41 och många delar hämtades direkt från produktionen. Däremot är ramen helt annorlunda, med en sväng runt JB-motorn. Och i ärlighetens namn är det inte en Monark.

– Nej, men ändå ja, den är tillverkad av Monark men är en Vimpel. Precis som med cyklarna dekaltrimmades många exemplar. Mopeden fanns som Vp41, men även som Ma41, och de såldes under varumärken som Vimpel, Monark och Maraton. Dekaltrimning var ett smart drag av Monark som då fick en stark lokal förankring, och förmodligen blev köparna mer märkestrogna. Vimpel dekaltrimmades för Ekström & Lefflers AB:s och Hakonbolagens räkning. Enkelt förklarat är det dessa båda bolag som ligger till grund för Ica.

Vp41 har fjädrande framgaffel, en finess som få konkurrenter hade 1952. En annan udda finess är att motorn ligger i en vagga och är gummiupphängd. Därmed är vibrationerna minimerade och till skillnad från en fast monterad hjälpmotor är gången mycket komfortabel.

– De höga hjulen och det kraftiga styret gör färden trevlig och utan att vara trimmad gör dessa 35 km/tim utan problem. Ja, även tidiga mopeder med tyska Rexmotorer gör 35 även om båda motorerna har dålig backtagningsförmåga, säger Roge


Denna artikel är publicerad i...

Liknande artiklar

Liknande artiklar