Trygg, stabil och bekväm var ledorden och redan första tillverkningsåret, 1958, var Monark Seniormonarped utrustad med skivbromsar.
TEXT & FOTO ROBERT GUSTAVSSON BILDER MONARKMUSEETS ARKIV
Nyheten med stort N, så lanserades Seniormonarpeden M 668 i 1958 års broschyrer från Monark. Modellen kom sedan att bli riktigt långlivad.
M 668 hade utvecklats i samråd med Vanföreanstalten vid Norrbackainstitutet och De Vanföras Riksförbund, som numera heter Delaktighet Handlingskraft Rörelsefrihet, DHR.
Släktskapet med Monarscoot är tydligt och många delar är också gemensamma för de båda modellerna. Den stora skillnaden var att Senioren var trehjulig för ”trygg stabilitet och bekväm körning”, som Monark själva uttryckte det. Tillsammans med frontskyddet och de nästan helt inkapslade hjulen minimerades stänk och drag. Försågs den dessutom med ett vindskydd blev den i stort sett helt stänk- och dragfri.
Plåten över Ilomotorn hade en skyddsmatta och sadeln var placerad mellan bakhjulen. Bakom sadeln fanns pakethållare och under sadeln låg tanken. Längst bak fanns en liten verktygslåda, men med tanke på att mopeden var avsedd för rörelsehindrade var utformningen av dena kanske inte den mest lämpade.
Bottenlänksfjädring fram och svinggaffel bak gav bra komfort och att den har skivbromsar nämns bara i förbigående. 1958 var det så gott som enbart förbehållet sportbilar, även om Citroën hade det från 1955, vilket kanske inte var det mest säljande argumentet. Trots det var de inte först med skivbromsar, då flakmopeden Monark M62 hade det redan 1957.
Mer säljande arg
