En Citroën 2CV är en fantastisk långfärdsbil. Det anser Stig Berglind som sträckkörde sin från södra Spanien hem till Sverige.
Stig Berglind i Östhammar i Uppland äger en udda 2CV, årsmodell 1975. För den oinvigde ser den ut som vilken 2CV som helst, men en tydlig detalj avslöjar att den är tillverkad efter september 1974: de rektangulära strålkastarna. Citroën försökte piffa upp en väldigt gammal bilmodell, men resultatet blev inte vidare lyckat. De runda strålkastarna återvände redan året därpå på snikmodellen Special, senare i kromat utförande på Charleston, men på samtliga vagnar först 1988. En annan detalj är det mycket ovanliga fasta taket. Normalt hade alla 2CV ett ”plåster”, ett tygtak som kunde rullas upp. Stigs bil har ett så kallat ”vintertak” i glasfiber som tillhandahölls av tillbehörsfirmor på 70-talet och var inte ett originaltillbehör.
Jag kör om den spanskregistrerade bilen (de flesta kör om en 2CV), men det visar sig att den är på väg till samma storloppis i Norrskedika som jag. Så jag börjar prata med ägaren. Stig berättar att han kört hem bilen från Spanien, nära Gibraltar, där han har ett radhus som brukas under vintermånaderna.
– Det köpte vi när jag var 38 år, jag är 81 nu. Det har blivit många bilresor till och från Spanien under åren. Under åren jag jobbade som målare hade jag många Citroën. De var pålitliga.
Just den beige 75:an, enligt Citroën Tropic Beige och brun, tjänstgjorde som bruksbil i Spanien under de sju månader per år han var där.
– Jag har haft den i sju år. Redan 1996 började jag leta efter en 2CV. Då jobbade jag fortfarande och var bara i Spanien under semestern. Jag besökte en Citroënträff i Borlänge, gick med i klubben och fick deras medlemstidning som var full av berättelser från 2CV-ägare. När min hittehund i Spanien gick bort köpte jag den här som tröstbil. Jag hittade den på spanska Blocket och gillade färgen och att den hade fast tak, vilket är ovanligt. Den fanns i Cadiz. Förste ägaren slog till den 29 oktober 1974 och ägde den i 31 år. Näste ägare re
