2CV Charleston blev finalen efter 42 års tillverkning.
För Anders Bälter, som växte upp på en bilverkstad, och hans fru Kristina är bilar en stor del av tillvaron. Många har passerat revy, av alla möjliga märken. Men så en vacker dag blev de frankofiler.
– Vi har haft nästan alla Peugeotmodeller, skrattar Anders. 203, 204 cab, 304, 404, 504. Sedan blev det tjänstebilar i många år fram till att vår Charleston dök upp.
Historien är rätt festlig.
– Det var min brorson som hittade den i en annons. Han ville köpa den till sin fru. Bilen hade bara rullat 1 600 mil sedan den såldes ny till en herre i Karlstad 1986.
Det gick inte att köpa nya 2CV i Sverige genom Citroën då. Våra krockkrav satte stopp, men en dansk hittade ett kryphål i lagen och alla 2CV som såldes i Sverige på 80-talet kom från Danmark genom honom.
– Jag följde med när han köpte den för 50 000 kronor och jag sa att han inte var klok, skrattar Anders.
– Det var mycket pengar då, runt millennieskiftet. Sedan körde han och frun omkring med den några år innan de beslöt sig för att sälja den. ”Du får köpa den för 55 000 kronor”, sa min brorson. Men han var bekant med Carl Legelius på tidningen Klassiker som bjöd 65 000. ”Sälj den till honom”, sa jag. Istället fick jag köpa Carls fina GS, en riktig pärla. Efter en tid såg jag i Klassiker att Carl skulle sälja 2CV:n, så jag ringde honom. Tyvärr fick han inte sälja den för sina barn, men ett år senare ringde han och sa att jag skulle få köpa den. Jag sålde förresten GS:n för 55 000 kronor och köparen prutade inte. Han var 82 och hade sålt Citroën i Örebro. Han hade ett privat bilmuseum och saknade just den.
Anders gav 2CV:n till Kristina som står som ägare. Men hon kör den inte.
– Jag har provkört den, fnissar hon, men den är lite speciell. Jag
