Dämpa vibrationerna!

I stort sett alla maskiner vibrerar – en del mer, en del mindre. Till värstingarna hör kolvmotorer där kolvar och vevstakar snabbt rör sig fram och tillbaka. Visst kan man mota Olle i grind och balansera motorerna, men man kan inte helt utplåna vibrationerna vid källan eftersom kolvmotorer består av en salig blandning av delar som rör sig både cirkulärt och linjärt. Vibrationerna liksom spretar iväg i alla riktningar. Man får kompromissa och balansera så gott det går.

För att dämpa kvarvarande vibrationer får man se till att isolera motorn från chassiet och då använder man något som är mjukt – exempelvis gummi. Motorn måste ju sitta fast, men samtidigt ska inte vibrationerna ledas vidare. Gummi är ett mycket lämpligt material, som inte bara är mjukt utan även starkt. Motorn får ju inte slita sig ur fästena när man gasar på. Dessutom har gummi en egendämpning som gör att svängningarna dämpas. Gummits inre friktion underhåller inte svängningarna utan omvandlar dessa till värme. Japp – motorfästen blir faktiskt lite uppvärmda under drift.

Men trots den inre dämpningen bildar ändå gummiupphängningarna, tillsammans med motorn, en slags svängningskrets som har en resonansfrekvens – precis som en gitarrsträng eller stämgaffel. Ju tyngre motorn är, desto lägre blir resonansfrekvensen och omvänt. Men även gummits hårdhet spelar in. Mjukt gummi ger lägre resonansfrekvens och hårdare gummi ger högre resonansfrekvens. När man ska dämpa vibrationer måste man se till att resonansen hos den svängningskrets som motorn och gummit utgör inte sammanfaller med frekvensen hos vibrationerna. Om så sker kommer gummiupphängningen att samverka med vibrationerna vid ett visst varvtal och då blir dessa värre.

Det vanligaste är att man lägger motorupphängningarnas resonansfrekvens under den lägsta frekvensen som motorn kommer att avge under det lägsta varvtalsområde som motorn har, vilket då är tomgångsvarv. Grejen är den, att ju högre varvtal som motorn håller, desto effekti