Hipp hipp, hurra för en av Volvos största klassiker – en modell som börjar bli allt mer sällsynt, åtminstone exemplar i gott skick. Volvo Duett var lika smidig i trafiken som en 444 eller 544, och den såg i stort sett ut som sina mindre bröder, men den kunde lasta allt – och lite till.
TEXT & FOTO ANDERS TENGNER
Jag växte upp i en Volvo Duett. Pappa hade en Lloyd Alexander när jag föddes 1961, men den fick inte barnvagnsinsatsen plats i, så mamma krävde att en större bil skulle införskaffas. Pappa varinte ekonomiskt lagd, så han köpte en Volvo Duett från 1955, blå med grå randning. B4B-motor. Delad framruta. Banjoratt. Den tjänstgjorde ända till 1970 när den var tokslut och hamnade hos en bonde på Ingarö som skulle kapa upp golvet och ha den till utsäde. Jag har sedan många år en egen fin, ljusblå Duett från 1966, lika alert som en samtida Amazon med B18 och fyrväxlad låda, och jag kan utan att ljuga intyga hur praktisk och oöm den är. Inte undra på att den blev hantverkarnas favoritbil, precis som hos butiker och firmor som behövde en pålitlig leveransbil. Vagnarna som levererades till Vattenfall, SJ, Polisen, Krigsmakten, Posten och Televerket fick till och med egna färgkoder hos Volvo eftersom de återkom med nybeställningar in i det sista.
Egentligen var det inte Volvo själva som kom på det geniala i att bygga en hög kombi med PV:n som utgångspunkt. De tillverkade bara, med start 1949, leveranschassit Volvo 445, med front, huv, torped och A-stolpe med vindruta liksom skärmar, framvagn, instrumentering, bakaxel, motor och växellåda. Resten av bilen fick karosseriverkstäder – som Grip i Västervik, Klippan i Helsingborg, Ringborgs, Valbo i Gävle, Yngve Nilssons i Laholm och Nordbergs – ta hand om och bygga flak eller skåp på ramen. Det kunde bli ambulanser, begravningsbil eller lyxiga, cabbade 444:or. Det var en mycket praktisk plattform.
På det allra första leveranschassit från Volvo byggde »
» AB Svenska Järnvägsverkstäder i Linköping en skåpbil som levererades i januari 1950 till Volvo, som sedan använde den för reklam. Tyvärr skrotades den 1961. Alla dessa byggen liknade varandra, men var långt ifrån identiska. Några hade dubbeldörrar, andra bara en stor dörr baktill. Taklinjen skilde sig också en hel del, liksom dörrar och bakskärmar.
Men 1953 stod
