I en framtidsvision svävade reportagets bil fram genom luften. I verkligheten är det en riktigt jordnära bil – eller mc om du så vill. Eller mc-bil kanske?
TEXT & FOTO ANDERS TENGNER
Det är lite svårt att bestämma sig för om Mats och Elisabeth Anderssons Heinkel Kabine från 1956 är en bil eller en motorcykel. Visst, den är klassad som motorcykel och kan framföras med mc-kort, men tråcklar man sig ner i stolen i den lilla hytten, med ratt framför sig, pedaler på golvet och en växelspak, tar bilkänslan överhanden. Låt gå för att den bara har tre hjul och att utrymmet är mindre än i en Fiat 500 eller Lloyd Alexander, men nog är det en bil alltid.
I hemlandet Tyskland, och i en del andra länder, som Danmark, erbjöds Heinkel Kabine med fyra hjul, och det är antalet hjul som avgör om det är en motorcykel eller en bil. Även konkurrenterna Messerschmitt och BMW Isetta byggde fyrhjulingar, men även trehjuliga versioner som gjorde dem tillgängliga för förare utan B-kort.
Dessa små ”bubbelbilar”, Bubble Cars, blev mycket populära efter andra världskriget då kontinentala Europa led brist på fordon och ekonomin hade rasat för många. De förmånligt prissatta trehjulingarna blev ett bekvämare alternativ till tvåhjulingar, med eller utan motor. Precis som i en bil satt man skyddad mot elementen, kunde åka två och till och med klämma in några barn. Flera tillverkare, som Heinkel, erbjöd till och med ett värmepaket som gjorde ekipaget användbart året runt. De var bensinsnåla, lätta att parkera och tog folk från punkt A till B utan större bekymmer. Eller bekvämlighet. Någon radio var inte nödvändig, den hördes ändå inte i surret från motorn.
Inte särskilt överraskande var det två före detta tyska flygplanstillverkare, som efter kriget hade belagts med förbud att bygga flygplan, som hakade på den nya trenden. Messerschmitt lät till och med sin mikrobil se ut som ett flygplan, med cockpit i glas. Heinkel Flugzeugwerke valde samma väg som BMW med öppningsbar front, men för att inte inkräkta på BMW:s Isettadesign, valde de en fast monterad ratt istället för en som följde med dörren, vilket gav smidigare i- och urstigning. Istället fick »
» Heinkelköparen en riktig backväxel som inte var självklar hos konkurrenterna.
Nackdelen med en glaskåpa, som på Messerschmitt, var att det blev olidligt varmt i den lilla kupén på sommaren. På en Heinkel är tygtaket öppningsbart, så det känns nästan som att sitta i en cab,
