Har man träffat ”Lik-Lasse” som körde en Horch 1912 från Sundsvall till Stockholm – då har man varit med. Veteranhobbyns nestor, Bosse Byman i Storvik, har nyss fyllt 90 år. Dessutom är hans 92-åriga Flanders äntligen klar.
TEXT & FOTO THOMAS SJÖLUND
Automobilhistoriska klubben, AHK, bildades 1950. Då hade 15-årige Bosse Byman redan börjat renoveringen av sin fars T-Ford från 1912.
– Pappa köpte den 1928 och hade tänkt sätta dit ett flak och ha den till varubil, han drev lanthandel. Men det blev inget, utan jag fick ta över den. Den har ju ett engelskt karosseri så ratten sitter på fel sida – men inte då, berättar Bosse.
Bilen var färdigrenoverad 1953, samma år som Bosse fyllde 18 år. Detta två år innan Svenska T-Fordsklubben bildades.
I början på femtiotalet besökte Bosse Tekniska museet i Stockholm och av en slump mötte han denna ”Lik-Lasse”, Fritiof Larsson, från Sundsvall som med en kompis hade kört sin Horch från 1912 till huvudstaden.
– Han var åkare och hade även en begravningsbil, därav öknamnet. Familjen Larsson kallades även för ”Liv och Död” då hans hustru var barnmorska. ”Lik-Lasse” hade även en Austro-Daimler, berättar Bosse och tillägger:
– Ja, sedan bjöd de mig på middag på en finkrog, det kan ha varit i Villa Godthem på Djurgården.
Nu har året blivit 1954 och Bosse tar sin T-Ford in till Storvik och träffar där på förvaltaren vid Storviks Sulfit AB. Vid den här tiden arbetade Bosse i familjens GM-verkstad i Storvik.
– Han frågade om jag ville ha en gammal bil till, eftersom jag ”tydligen var intresserad av åkdon från bilismens barndom”. Bilen stod på deras industritipp i Gästrike-Hammarby och jag åkte dit förstås, minns Bosse.
Han bestämde sig direkt för att rädda objektet, som visade sig vara en Flanders från 1911, med registreringsnumret X22.
Det fanns dessutom flera fina hästvagnar utställda på fabrikens soptipp, men de hade han ingen möjlighet att ta hand om.
» Den som hade kört denna Flanders var fabrikens kusk.
– Det var ju en hästkarl som inte hade något begrepp om hur man körde och skötte en bil. Den var rätt misshandlad. Men vid renoveringen av motorn och annat såg vi ju att den nog inte hade gått så mycket. Mest rullade den de sju kilometerna mellan Gästrike-Hammarby och Storvik.
När Bosse fått hem bil
