Amerikanare på japanska

Vi låter den japanska sportbilen söka sig till Djurgården i Stockholm där det finns några behagliga, trafikglesa vägar att släppa loss åtminstone några av hästarna under den långa, sluttande huven. Vi tar sikte på Kaknästornet som sticker upp högre än något annat i omgivningarna. Man sitter skönt och det är tyst i kupén med targataket monterat. Inredningen är funktionell även om designen inte är pulshöjande. Det var den sällan i åttiotalsbilar.

Henric Berg, stolt ägare till reportagets Supra, sitter bakom ratten. Han är en bilintresserad kille från Huddinge i Stockholm, men visar sig vara född i Göteborg. Av den dialekten hörs dock inga spår.

– Jag kom hit när jag gick i ettan, säger han med ett skratt.

Till vardags jobbar Henric med teknik runt tv-produktioner och han har medverkat i många stora tv-program. Bilintresset dök upp tidigt, och redan som tjugoåring körde han en förhållandevis gammal bil.

– En Volvo Duett, ler han.

– Då var det ingen entusiastbil, den var min bruksbil. Det var först när barnen växt upp och flyttat hemifrån som jag tog tag i bildrömmen, som alltid funnits där.

Att det blev en Toyota Supra som skulle hamna i garaget var alls inget han hade räknat med. Henric höll ögonen på olika äldre Volvomodeller eller kanske en jänkare. Men japanen fanns nära till hands.

– Den ägdes av min kompis mamma som hade köpt den » av förste ägaren. Hon hade den som sommarbil så den rullade inte så mycket. Jag sa vid något tillfälle att jag gillade den och att jag var intresserad om hon skulle sälja den, och en dag ringde hon. Det fanns lite att fixa på den, men priset var bra och bilen hade bara haft två ägare och gått 9 300 mil. Så 2017 slog jag till, berättar Henric.

Det han kom över var en Toyota Supra Turbo från 1989 med targatak, en bil som när den var ny hade nästan samma coolhetsfaktor bland storstädernas yuppies som en Porsche.

– Jag servade den tillsammans med en kompis. Vi bytte packningar, slangar och däck, men skicket var ri