Gunnar Nilsson började köra taxi som 18-åring. Idag är han 91 år och rattar fortfarande då och då sin Volvodroska PV 831 från 1951.
TEXT HÅKAN BJÄRSDAL FOTO TOMMY HOLL
G unnar Nilsson, eller ”Taxi-Gunnar” som han kallas hemma i västgötska Skene, har inte mindre än 800 000 mil bakom sig som taxichaufför. En del av dessa mil har han avverkat i sin PV 831, den Volvomodell som gick under namnet ”Suggan” eftersom den i all sin bullighet påminde om en välmatad spargris. Bilen fick han på 1970-talet köpa av en god vän i taxibranschen. Priset: 1 krona.
– Min vän ville att jag skulle ta hand om bilen, och det gjorde jag. Jag kompletterade den med delar från två andra PV 831 som jag redan hade, berättar Gunnar.
Idag har hans Sugga rullat 120 000 mil, men är fortfarande i toppskick. Modellen tillverkades från 1950 fram till 1957, då behovet av stora droskor minskade samtidigt som bensinpriset steg.
Numera rullas bilen bara ut vid högtidliga tillfällen, som vid bröllop. Åldern – Gunnars, inte bilens – börjar ta ut sin rätt och Gunnar säger att han kanske har kört ett bröllopspar för sista gången. Suggan saknar servo och det är tungt för axlarna att ratta den. Men Volvodroskan är mäkta populär.
– Kanske blir det ytterligare någon bröllopskörning. Fast det får vara i närheten då, jag vill inte göra några längre svängar, säger Gunnar.
Gunnar Nilsson har mycket att berätta om livet som taxichaufför. Men det var inte alls självklart att han skulle hamna i just det yrket. Över kaffe och kakor avslöjar han att han lika gärna kunde ha blivit kock.
– Min morfar var gästgivare och jag var ofta med honom »
» som barn och i ungdomen. Jag lagar mycket mat så jag kunde mycket väl ha valt kockyrket, säger Gunnar.
Men att han faktiskt blev taxichaufför var inte heller helt långsökt. Pappa och en farbror drev en taxirörelse tillsammans, Skene taxi. Gunnar själv jobbade efter skolan på en verkstad. Men när han var 18 år dog farbrodern och i samma veva blev pappan sjuk.
– Mamma och pappa vädjade till mig att jag skulle komma hem och hjälpa till. Och det gjorde jag såklart. Till att börja med sålde jag bensin på tappen vi hade, servade bilar och tog emot telefonbeställningar.
Så småningom började Gunnar som chaufför och när han 1999 slutade i firman kunde han
