Från champion till fenhök vi hyllar en 70-åring

5 min läsning

En Studebaker Champion Regal Coupé 53:a som liknar en 57:ans Golden Hawk? Under 60- och 70-talen var det i vissa kretsar ganska vanligt att ”hotta upp” de så kallade Loewycoupéerna till ”Fenhökar”. En rullar idag hos Alf Stenström norr om Kramfors.

TEXT & FOTO THOMAS SJÖLUND

Studebaker Golden Hawk – eller? Bilen är registrerad som 1953 års Studebaker Champion Regal Coupé. Men Studebaker Hawk med stora fenor bak kom ju först 1957? Denna ”Fenhök” byggdes om i Sala på 1960-talet. Inte ovanligt på den tiden. Pressningen på dörrarna och framskärmarna skvallrar om att dessa kommer från en 1953 års Studebaker Coupé. Till yttermera visso renoverades BXE 142 en gång till.

Alf kom över den genom ett byte med Kai Araby i Krylbo, som behövde en bil med servostyrning efter en olycka som gör att han är försvagad i en arm och en axel.

– Jag blev intresserad eftersom jag hade en automatväxlad Oldsmobile Delta 88 från 1979. Kai var med på bytet rakt av, berättar Alf när vi träffas i Undrom mellan Kramfors och Sollefteå.

När Alf får hem sin Studebaker upptäcker han att bilen är en märklig blandning av olika modeller. B-stolpen finns där och då är karossen inte från en Golden Hawk utan från en » Silver Hawk, med sexan som standard. Pressningen på dörrarna och framskärmarna fanns heller inte på ”hökarna”.

Hur blev då en Champion med rak sexa från 1953 en ”Fenhök” från 1957 med V8?

Vi följer ägarbytena för att få svar:

Med registreringsnumret U 17175 blev direktör Kurt Nilsson i Västerås den 20 maj 1953 förste ägare av en Champion Regal Starlight Coupé. Efter en utflykt till Falun kom den tillbaka till Västerås med nytt U-nummer. Några bilfirmor och en och annan privatperson i Sala tog över från 1959 till 1963, då en Sören Westman blev ägare.

I september 1965 ställdes Studebakern med chassinumret G-1211114 av.

– Sedan köpte jag den av Sören, vi var kompisar, berättar Jan Lundgren, som bor utanför Sala, över telefon.

– Jag hade precis fått körkort och ville ha en billig bil. Jag hann köra lite innan vintern och minns att den gick tyst och fint. Det enda som hördes i kupén var klockans tickande.

Jan minns att bilen hade rost i golvet och att någon tidigare ägare hade svetsat lite här och där.

– Det var väl en rolig bil på sätt och vis, det fanns inte många 53:or i Sverige. Men den blev stående, översnöad under vintern vid torpet där jag bodde då. När våren kom sålde jag den, jag tror till en yngling som bodde i Runhällen norr om Sala, säger Jan.

Denna artikel är publicerad i...

Liknande artiklar

Liknande artiklar