Cylindrar med hårdförkromat lopp är väldigt slitstarka. Men inget är för evigt och när de väl tar slut kan det kosta tusenlappar att renovera dem – eller?
DEL 1
Det började med att jag tyckte mig göra ett fynd på en marknad. En Zündapp päroncylinder med nästa felfria kylflänsar för en hundralapp – yes! Men när jag kom hem kom den bistra verkligheten ifatt. I min iver att hahittat en bra och billig cylinder missade jag att kromet var bortnött ovanför avgasporten. Jag hade tittat i loppet som såg bra ut, men då på insugssidan. En stor del av aluminiumet var exponerat och då är ju cylindern slut. Cylindern hamnade på hyllan och livet gick vidare. Att nikasilbehandla (dagens alternativ till hårdförkromning)cylindern skulle kosta ett par tusen.
Men så slog det mig: kan man inte fodra om cylindern? Det är ju rätt många motorer med aluminiumcylindrar som har ett foder istället för krom. Ilo Piano! De har ju aluminiumcylindrar med foder. Jag har ju själv pressat i och ur några sådana. På årets Vikstamarknad snokade jag runt bland säljarna efter en Ilocylinder. Inte för att jag visste om detta foder var lämpligt till en Zündapp, men det var ju en prisfråga. Jag fick napp hos en säljare som hade flera Ilocylindrar i en låda. ”Jag vill ha en Ilo Piano-cylinder, men den ska vara trasig”, sade jag (jag ville ju helst inte förstöra en fungerande cylinder).
Han tittade lite frågande på mig, men visade mig en cylinder med trasig förgasarfläns. Den hade inte trimmats och loppet såg okej ut. Den tar vi! Pris? Han ville ha en tjuga. Jag prutade inte. Efter lite mätningar kunde jag konstatera att samtliga portar satt på exakt samma höjd som i Zündappcylindern. Det skulle ju underlätta den kommande operationen betydligt. Det enda som skiljde sig var att Ilons avgasport var några millimeter högre än på Zündappen och kommer då att öppna några vevaxelgrader tidigare. Med vinkelslipen skars den stackars Ilocylindern upp så djupt jag vågade utan att kapskivan skulle nå fram till fodret. Sedan blev det huggmejselns tur. Ett par slag med hammaren med mejseln placerad i kapskivans spår räckte och cylindern delade snällt på sig. Nu hade jag ett foder.
Efter lite putsning med fin smärgelduk på fodrets utsida var det rent och blankt. Nu var det Zündappcylinderns tur. Kromet ärvisserligen » tunt, men hårdare än svarvstål. Ska mansvarva bort krom får man göra som när man svarvar nygjutet gjutjärn, vilket
