De är unga, drivna och redo för förändring. Vi möter tre uppstickare inom svenskt herrmode som sätter trenderna snarare än följer dem.
Text Joel Ågren
Framtidens modemakthavare
CASATLANTICNathaniel Asseraf, grundare
Hisspitcha Casatlantic!
– Vi gör kläder för en medveten konsument som inte vill, eller kan, lägga en förmögenhet på skräddarsydda och måttsydda kläder. Vi vill kunna erbjuda en ledig men proper garderob som de flesta har råd med, med sydeuropeiska modeinfluenser som sträcker sig hela vägen ner till Nordafrika.
Din farfar Elie Asseraf spelar en viktig roll för varumärket.
– Min familj från pappas sida kommer från Marocko. Farfar, som fyllde 94 år nyligen, har alltid haft ett stort klädintresse. Han växte upp under fattiga förhållanden i Marocko och klädde sig främst i militärkläder som den franska och amerikanska armén lämnat efter sig efter andra världskriget: vida militärchinos, officerskjortor, overaller. Kläderna matchade han med vita tygskor och udda kavajer som han fixat till hos den lokala skräddaren. Propert, välklätt och enkelt, utan en logga i sikte. Den känslan har jag försökt återskapa med Casatlantic. Jag har hämtat mycket inspiration från bilder från familjens gamla fotoalbum från 50- och 60-talet.
Din pappa David Asseraf grundade vintagebutiken Broadway & Sons i Göteborg 1982. I dag räknas butiken, som även har e-handel och Stockholmsfilial, som en av världens främsta i vintage-segmentet. Du växte bokstavligt talat upp i butiken, som du i dag driver vidare tillsammans med din familj. Hur har det påverkat dig och din syn på kläder?
– Jag har aldrig haft en tanke på att jobba med något annat än kläder. Min pappa har haft ett jättestort inflytande på mig och mitt intresse för kläder. När andra pappor kom och hämtade sina barn på skolan i kavaj, vit skjorta och finskor kom pappa i New Balance-sneakers, sweatpants och en vintage brandmansjacka från New York. Han har alltid kört sin egen stil, lite som en vintageversion av Ralph Lauren. Det är klart att det har funnits perioder där man önskat att han bara kunde se ut som alla andra pappor, men ju äldre man blev, desto mer insåg man hur cool han faktiskt är, hur viktigt det är att våga vara annorlunda o
