Matkritik, foodiekultur & mikrotrendernas uppgång (och fall)
Text Jonas Cramby
Mat
Jag är inte någon trendanalytiker. Snarare tvärtom. När man som jag skriver matböcker går det nämligen inte att följa trender, utan man gör i stället allt man kan för att försöka undvika dem. Det tar flera år att skriva en bok, och skulle man råka hoppa på en tillfällig trend som exempelvis ”De tio bästa airfryer-hacksen” eller ”Vegetarisk plåtmat under tian” så skulle ju ens bok helt enkelt vara hopplöst föråldrad redan när den kommer ut. Det är på grund av detta jag aldrig svarar på trendfrågor i intervjuer, regelmässigt slänger alla ”trendanalyser” olästa i mejlens soptunna och stoppar fingrarna i öronen och upprepar ”lalalala” så fort någon pratar om surdegens återkomst eller förklarar hamburgaren död.
Med detta sagt så tänkte jag för en gångs skull kosta på mig att försöka formulera en mattrend, eller kanske snarare förändring, som jag lagt märke till. Nämligen att vår gemensamma matkultur under det senaste året blivit mycket mindre nördig och tillgänglig för många fler… och att det som en konsekvens uppstått en del konflikter. Låt mig förklara:
Sverige är på många sätt ett ungt matland. Vi har såklart traditioner som alla andra, men kopplingen mellan mat och njutning har aldrig varit särskilt stark och de flesta traditioner är i ärlighetens namn inte särskilt viktiga för oss. Undantaget, såklart, semlan. Semlan älskar vi. Vi har inte heller levt våra liv på krogen som i många länder och vi är tyvärr inte någon multikulturell smältdegel där världens alla kök frodas. Fram till alldeles nyss rörde sig matinfluenser långsamt åt vårt håll och möttes uteslutande av knorr och misstänksamhet. Vi fann vitlöksätare suspekta, verkade aldrig riktigt kunna lära oss att äta med pinnar och åt uteslutande chilis som en challenge. Under ganska lång tid hade vi vårt kött och vår potatis och var ganska nöjda med det.
Men så för tio–femton år sedan startade en krogrevolution i både Sverige och världen vilket snart betydde att en helt ny subkultur växte fram: foodien. Den moderna foodien var på många sätt ganska lik den gammaldags gourmeten, men med ett social samvete och en hopfällbar Bromptoncykel utanför vinbaren. Som många andra subkulturer var det dock en ganska sluten grupp, med sitt eget språk och signaler, där alla som inte hade ku
