Text: Tom Cehlin Magnusson Foto: Andreas Johansson
Spetsgardiner, tända ljus och tallrikar som bågnar av spaghetti. Restaurang Den gamle och havet är över 20 år gammal men ser betydligt äldre ut än så. Att kliva innanför den oansenliga dörren i Vasastan i Stockholm är som att kliva in i en italiensk trattoria på 60-talet. Det enda som stör de rustika vyerna är att landets kanske största popstjärna går omkring i kalsonger och pratar med ägaren.
”Jag har aldrig varit så här naken här inne tidigare, eller hur?”
Restaurangens ägare Christian Campogiani instämmer. Benjamin Ingrosso är stammis på restaurangen och går som barn i huset. Benjamin hälsar glatt på Christians tonårsson och kliver in i köket för att skura golvet.
Det ska sägas att anledningen till nakenheten (och skurandet) på restaurangen ifråga är fotograferingen till magasinet du just nu håller i handen. Men den intima relationen mellan Benjamin Ingrosso och huvudstadens krogägare är högst verklig.
De få krögare i Stockholm som han inte på något sätt är släkt med verkar se honom som en extra familjemedlem. Och den restaurangägare som mist synen, hörseln och i ett och samma olyckliga svep blivit av med sin tv, radio och streamingtjänst kan vila lugnt i vetskapen om att hen med största sannolikhet kommer att lära känna honom inom kort. Om helgerna är Benjamin Ingrosso en enmans-Rolling Thunder Revue, en ambulerande restaurangturné, på jakt efter carbonara och kanelbullar. Han säger själv att han tror att han har ätit på alla restauranger i Stockholms innerstad.
”Om jag jobbar utomlands på något sätt så ser jag det som att halva grejen med resan är mat och att hitta restauranger”, säger Benjamin.
”För någon vecka sedan åt jag och en kompis på tjugo restauranger på en lördag. Från tolv till tolv. Det blev en tävling till slut, vi fick cykla runt bland alla restauranger. På sjuttonde restaurangen höll vi på att dö. Och där började man känna att vänta lite – vilka tävlar vi ens mot? Det är ingen som vet om att vi ska slå något rekord. Men nu kan man säga att man har gjort det i alla fall.”
Det kan man. Men femton restauranger hade man ju också kunnat säga att man gjort.
”Jo. Men sen åt jag med Stefan Ekengren som har Hantverket. Han berättade att han hade gjort 36 restauranger på en dag i Köpenhamn. Han började åtta på morgonen och slutade fem på natten. Han bräckte mig.”
Det brukar sägas att Sverige nuförtiden är ett splittrat
