Hon blev influencer som 14-åring, vice VD vid 22 och är idag medgrundare till en av Sveriges största bebis-appar. Men för snart tre år sedan fick Michaela Forni sitt livs viktigaste och roligaste uppdrag – som mamma till lilla Dante.
AV HELÉN BJURBERG FOTO ANGELICA SÖDERBERG
MICHAELA FORNI
Hon tar emot i den luftiga sekelskiftestrean på Östermalm. Möblemanget är sobert och stilrent – och ackompanjeras av färgglada leksaker strösslade över hela golvet.
– Vi har städat här idag, säger hon med ett skratt och bjuder in mig till vardagsrummet samtidigt som allt-i-allo-assistenten Julia serverar mig en kopp kaffe.
Hon känns sofistikerad och världsvan men samtidigt befriande jordnära och närvarande, både mot oss, men framför allt mot lilla Dante som nyfiket tittar fram bakom hennes byxben. Idag har de tagit sovmorgon och snart kommer mormor Pia för att ta honom till parken medan Michaela blir intervjuad. Men sedan ska de ses igen och att de ser fram emot det lika mycket båda två råder det ingen tvekan om, när de senare pussar och kramar varandra hejdå.
Det är snart tre år sedan han kom till världen. Då hade Michaela och Dantes pappa Damon varit ett par i sex år. De träffades genom goda vänner och hon blev kär i hans humor.
– Jag föll för hur han ansträngde sig för att göra sig rolig inför mig. Det gjorde att jag kände mig sedd, säger Michaela och ler vid tanken.
Tidigt började paret prata om att bli föräldrar men i början var det mer som en framtidsdröm. När de väl bestämde sig tog det tid, hur lång tid vill hon inte gå in på med respekt för läsare som eventuellt försöker bli gravida och inte lyckats än.
– Barnresan är så individuell och det som är lång tid för mig kanske är kort för någon annan och tvärtom, säger hon.
Hennes graviditet var normal, ”om det nu finns något som är en normal graviditet”, som hon själv uttrycker det. Hon hade en del graviditetskrämpor, men långt ifrån alla. Illamående och trötthet, men foglossningen var värst och som tur var kom den sent. De hann åka till Paris på Babymoon i vecka 30 och då kunde hon fortfarande promenera runt. När de kom hem igen slog det till och Michaela fick åka taxi om hon skulle 500 meter.
Första tiden som gravid var hon stressad och orolig för missfall och hon minns när hon berättade om det för sin morbror och han svarade: Välkommen till föräldraskapet!
– Då fattade jag inte riktigt, men idag förstår jag vad han menade. Den oron jag hade då var ju bara början på den livslånga oro som man b
