Hon hade egentligen förlikat sig med att hon inte skulle ha fler barn. Tills Viktor Philipson kom in i hennes liv och fick henne på andra tankar. Men när månaderna gick utan att Carolina blev gravid väcktes skamkänslorna i henne.”Det blev en riktig kris för mig”, säger Carolina Gynning.
CAROLINA GYNNING
Det är en gråtrist dag och molnen hänger regntunga på himlen när vi parkerar intill den bruna villan vid vattnet på Ekerö. Eller hippiehuset, som Carolina Gynning själv kallar det. Byggställningarna kring huset skvallrar om att det pågår renovering, men hon har också förvarnat oss via sms: ”Det är kaos här!”
Och nog är det lite rörigt, något annat vore inte rimligt med en 7-månaders bebis och renovering i hela huset. Ändå är det långt ifrån någon slutkörd småbarnsmamma med renoveringsdamm i håret som möter oss. I stället är hon oförskämt fräsch med ett strålande leende på läpparna när hon öppnar dörren och välkomnar oss in bland spånskivor och byggplast.
Inte ens när lagottohanen Sigge med dvärgspetsen Snorren (ja, han heter faktiskt så) i släptåg, passar på att smita ut i regnet, bara för att vända in igen och med leriga tassar invaderar den ljusgråa soffan ser hon det minsta trött ut.
– Vi sa det faktiskt senast i morse, Viktor och jag, att klarar man det här jävla vädret, tre ungar, två hundar, driva egen business och renovering, ja då klarar man fan allt, säger hon och skrattar.
Hon visar oss ner mot den delen av huset som är färdigrenoverad; ett sobert sovrum, vardagsrummet med en maffig öppen spis och utgång mot en trädgård med vintertäckt pool och den imponerande 200-åriga eken som gjorde att Carolina bestämde sig för att just det här skulle bli hennes nya hem, när hon flydde storstaden som nybliven förstagångsmamma, för 9 år sedan.
På tomten finns också ett attefallshus där Carolinas mamma Agneta bor till och från. Agneta är, precis som Carolina, konstnär och att ha henne boende inpå husknuten underlättar när de jobbar och arrangerar utställningar ihop.
– Vi har också en fantastisk relation och har alltid varit mer som kompisar än mor och dotter, förklarar Carolina.
Hon drömmer om att få samma typ av relation med sina egna barn, när de blir vuxna, och gör vad hon kan för att det också ska bli så.
– Jag har alltid låtit dem ta ganska mycket ansvar, därför att jag tror att både de och relationen mår bra av den tilliten.
HAN ÄR MANNEN I MITT LIV
Att barnen får vara delaktiga tror hon också är en viktig nyckel. Under sin egen uppväxt i Falsterbo satt C
