Två fel gör inte ett rätt. Inte heller tre fel löser något, i alla fall inte direkt. Många missöden och snedsteg är ändock det som lett Björn Hall på rätt väg i jakten att utveckla sin Volvo 850 för time attack.
TEXT: JOAKIM NYBERG FOTO: BJÖRN HALL
Från att knäcka huven över taket på en nästan färdigställd bil, till att rasa motorn på Mantorp Park. Björn har hunnit med det mesta, och lärt sig något varje gång. Allt har skett med samma bil, den här Volvon som nu är mitt i den största ombyggnaden hittills.
– Vi strävar efter att bli bäst. Det är ingen idé att satsa på att bli tvåa, konstaterar Björn.
Snabbast i Sverige
Med bäst menar han snabbast i Sverige med framhjulsdrift.
– Jag är VÄLDIGT intresserad av Volvos Super touring-program, anger Björn som anledning till att han håller fast vid framhjulsdriften.
Genom åren har det suttit både sug- och turbomotorer under huven. Ett tag användes till och med ett äkta grenrör från Volvos tid med 850 i BTCC. En del äkta Super touring-delar används fortfarande i bygget, men nu när det ska jagas rekord räcker däremot inte sughästarna till, då blir det turbo på radfemman igen.
Projektet har kommit långt från den ödmjuka grunden som långloppsbil på budget. Nu ockuperas kupén av en avancerad fullbur. Främre hjulupphängningen är omdesignad, och deltalinkaxeln bak har ersätts av en V50-baserad bakvagn med pushrodfjädring byggd av G-Rex.
Mäta, och mäta igen
Bakvagnen har varit Björns största huvudbry i projektet hittills. Bilen har stått på hjulen flera gånger men aldrig har det blivit helt rätt.
– Jag mätte, mätte igen, och igen. Rådfrågade, och mätte lite mer. Till sist slängde jag bakvagnen jag hade. Åkte till en delplock och bad om en halv Volvo V50. De fattade ingenting, skrattar han.
– Jag byggde en jigg så att allt skulle vara exakt samma som originalbilen. Fick till och med möjlighet att hyra en riktbänk.
– Jag brukar säga att det hänt mer det sista halvåret än de sex åren före.
Diplomatiskt
Framvagnen är också den byggd av G-Rex. Efter en första titt
