Kjell Frykås Ford Anglia gjorde tävlingsdebut under det sena 60-talet. Den har gjort otaliga varv på många av Sveriges banor, varit ett välkänt inslag i SSK-serien och på senare tid i Gatebil Extreme. Arbetet med en tävlingsbil tar dock aldrig slut. Nu pågår ännu en vinter med förberedelser för nästa säsong.
TEXT & FOTO: JOAKIM NYBERG
Den plogade lite på Rudskogen i somras, rapporterar Kjell Frykås första gången vi pratar i telefon.
– Jag tror det är mina stötdämpare så jag får se om jag kan hitta på någon lösning.
Aldrig är man helt klar, inte ens med en bil vars liv som banracer startade redan under det sena 60-talet.
Anglian hade inte gjort mer än runt 500 mil när den av någon outgrundlig anledning hamnade på en bilskrot. Sedd rakt från sidan kan man ännu urskilja dess udda form. Oavsett vinkel är det däremot svårt att missa att mycket har hänt sedan britten räddades från sitt öde.
Handknackat
– Inga krockskador, ingen rost, minns Leif Frykås, Kjells pappa.
Det var vännen och egentlige alfistan Kåre Lindén som tog ett steg från de italienska bilarna och lade grunden för Fordens racingkarriär. Leif själv jobbade samtidigt i plåtverkstaden på Volvo där han bland annat handknackade karossdelar till prototyper för då framtida Volvo 140, och senare Volvos “Experimental Safety Car”.
– Vi gjorde i ordning fyra bilar för visning tror jag. Vi fick guldkanta dem. Ge dem bra springor mellan karosspanelerna. Den som står på utställning var inte den som blev bäst i mitt tycke.
Visuell representation
Volvo var däremot aldrig passionen, och så förblev det trots att han arbetade på Volvos motorsportavdelning både under rallycross- och Grupp A-tiden.
– Jag har aldrig varit förtjust i Volvobilar. Det var en arbetsplats med bra jobb, konstaterar Leif.
Intresset för Ford kom från föräldrarna. Det har Leif i sin tur fört vidare till Kjell, som under de senaste 14 åren varit huvudman för Anglian.
Den
