V8-drömmen gick i lås

När rallyföraren, möbelhandlaren och Saabentusiasten Ingvar Lindberg var 75 år, beslutade han sig för att sluta köra rallytävlingar efter en lång och innehållsrik karriär. Men det var något som fattades. För att förstå vad behöver vi gå långt bakåt i tiden.

– På sommaren 1965 tävlade jag med en rallyförstärkt Ford Cortina GT, efter att ha kört några år med Volvo PV och Amazon, berättar Ingvar. Det var då jag fick tag i den tjocka boken som handlade om motoråret 1963 och det var där det stod om Bosse Ljungfeldt och hans fantastiska prestation i det 32:a Monte Carlo-rallyt.

– Erik Carlsson och de andra svenska och finska förarna startade från Stockholm, de hade då 430 mil transportsträcka ner till Monte Carlo. Men Bosse Ljungfeldt fick starta i Monte Carlo för det tyckte cheferna på Ford USA var bäst. Han fick då köra sin runda på 396 mil, bland annat över den besvärliga bergskedjan Pyrenéerna.

Såg stjärnorna 1963

Efter starten i Stockholm var Ingvar och kompisen Bert-Erik Thimansson i Helsingborg vid tvåtiden på natten och såg de svenska och finländska rallybilarna köra ombord på färjan till Helsingör för sin körning ner till Monte Carlo. Förbi körde storheter som Erik Carlsson, Pauli Toivonen, Rauno Aaltonen, Evy Rosquist och Sylvia Österberg.

Men för Bosse Ljungfeldt gick det inte lika lätt att avverka de många milen till starten av specialsträckorna. Han fastnade i ett snöras i bergskedjan mellan Spanien och Frankrike och där stod det redan många tävlingsbilar före honom som inte kom någonstans.

Bosse, som var van vid vintervägar, hjälpte sydeuropéerna loss från snödrivorna men förlorade samtidigt en hel massa tid. Risken var stor att han skulle diskas men genom att prestera en medelhastighet på 163 km/h på de avslutande sju milen klarade han sig kvar i tävlingen med en hårsmån.

Därefter vann han tävlingens samtliga sex specialsträckor, något som ingen tidigare hade lyckats med under dess 32-åriga historia. Någon totalseger blev det dock inte