Sillbussen är klar hotrodbygget i mål efter 40 år redan i början av 80-talet hade kurt ljungkvist en vision och ett grundämne till sitt livs bygge. det skulle ta drygt 40 år att förverkliga visionen fullt ut, men det var värt väntan. det är svårt, om inte omöjligt, att inte gilla sillbussen!

5 min läsning

SILLBUSSEN ÄR KLAR Hotrodbygget i mål efter 40 år Redan i början av 80-talet hade Kurt Ljungkvist en vision och ett grundämne till sitt livs bygge. Det skulle ta drygt 40 år att förverkliga visionen fullt ut, men det var värt väntan. Det är svårt, om inte omöjligt, att inte gilla Sillbussen!

TEXT & FOTO: GUNNAR LJUNGSTEDT

KARAMELL. Det första man slås av är stinget i lacken, kanske inte så konstigt med tanke på Kurts profession. Men den som kan sina varuvagnar ser snabbt vilket omfattande plåtjobb som ligger bakom, bland annat de längre dörrarna från Anglia.

Allt har sin tid. Familj, hus, jobb … det finns mycket som kan stjälpa ett bilbygge. Kurt Ljungkvist har hunnit med allt det där och det har knyckt tid från visionen om Sillbussen, men målet har aldrig försvunnit ur fokus. Trägen vinner, heter det, och när man står framför Sillbussen en dimmig morgon i september är det lätt att förstå varför Kurt aldrig gav upp. Det här är inte bara en bil, det är en karamell som alla vänder sig om och tittar långt efter.

Historien om Sillbussen tar sin start redan midsommaren 1981 när Kurt blev ägare till en Ford Thames från 1948. Körbar, men med 28 ynkliga hästkrafter och ett chassi med förkrigs-

karaktäristik blev det inte många mil innan den ställdes undan. Den plockades inte fram förrän det fanns en konkret plan på hur bygget skulle se ut. En hotrod på en annorlunda plattform.

– Våga vägra Ford 32, utbrister Kurt.

Stör linjerna

Kurt var redan då en meriterad målarmästare med både lackspruta och airbrush som arbetsverktyg. Dessutom var han involverad i dragracingteam.

– Jag har hållit på med andras bilar jämt, förklarar han. Haft lite bilar själv men inget märkvärdigt, hade väl en Taunus som gick som fasiken men såg ut som skrutt.

Sillbussen blev revanschen, men det tog några decennier.

– Måleriet har gjort att jag kommit i kontakt med mycket folk.

Blev meddragen till Mantorp 1970, då blev jag fast för drag-

racing. Har varit starter och domare i många år.

Ursprungsidén redan på 80-talet var snarlik slutprodukten.

– Den var ungefär som nu, intygar Kurt. Det som saknas är väl kompressor, men jag vet inte. En kompressor genom huven stör linjerna.

För ungefär 25 år sedan plockades bilen fram igen och Kurt började bygga en helt ny ram och framvagn. Sedan kom livet emellan igen med flytt och grejer.

– Så höll det på till 2014 när jag blåste av dammet och började jobba på den igen. Unde

Denna artikel är publicerad i...

Liknande artiklar

Liknande artiklar