Arvid Wahlberg från Haugesund på den norska västkusten tyckte att det blev lite klent med originalmotorn i sin nyrenoverade Datsun 240Z. Dessutom skulle det bli mycket bättre ljud med en riktig V8 – från Toyota.
TEXT & FOTO: RONNIE KRABBERØD
Arvid Wahlberg kunde ha valt en V8 från familjen. Datsun/ Nissan hade och har V8-motor i sin Infiniti-serie, men i stället valde han en motor från konkurrenten Toyota/ Lexus.
– Det var ett rätt enkelt val. Jag ville ha en japansk motor, och V8:n från Toyota/Lexus är smalare än Infinitis. Det hade nog även gått med Infinitis V8, till exempel VH45DE, utan att kapa i bilen, men det hade blivit rätt trångt för grenrör. Dessutom är eftermarknaden för tuningdelar mycket större för Toyota 1UZ-FE, säger han.
Han hade köpt en sliten Datsun 240Z -72 lokalt. Detta var 2005, och Arvid hade inspirerats av en annan lokal 240Z. Rolf Tengesdal hade byggt en bred, låg, gul och lagom vild 240Z. Arvid drömde om något liknande.
Jan Krakevik, som hade importerat bilen från Kalifornien och sålt den vidare, såg att projektet hade stannat direkt, så han tipsade Arvid som han visste var på jakt efter en Z. Bilen, som hade originalsexa och automat, såg rätt illa ut med en otroligt sliten grön originallack samt framskärmar i andra färger. Men det var inte alls så illa som det såg ut.
Blev inte skrämd
– Man kan lätt bli skrämd av ett sådant utseende, men det ljög. Bilen var faktiskt riktigt bra. Nästan ingen rost. Dessutom skulle ju det mesta bytas och uppgraderas ändå, säger Arvid.
Han åkte med bilen ett par dagar, så blev den demonterad till rullande kaross. Z-importören hade startat renoveringsfirma i Litauen, och de fick uppdraget med kaross och inredning.
– Karossen blev slipad plåtren utvändigt och under, och det lilla som var av rost blev svetsat. Karossen fick även skärmbreddare och frontspoiler.
Färg från Audi
Den ljusgröna originalfärgen från 1972 var kanske inte lika ”hot” i det nya millenniet, men Arvid valde också att gå tillbaka i tiden. Den smaragdgröna lacken är faktiskt en Audi-färg från 90-talet.
Därefter skickades bilen tillbaka till Norge, och Arvid kunde fortsätta med teknisk renovering och uppgradering. Under tiden fick inredningen ny klädsel i Litauen.
– Karossen var som sagt i riktigt bra skick. Inredningen var däremot lika sliten och torr som lacken. Jag valde att byta originalstolar mot nyare Recaro, och instrumenten fick också
