Nytt liv på gatan

Rallycrossrussinet fick

Hon minns datumet, 28 april 1988. Det var då sonen tog sina första steg – och det var då annonsen dök upp på en Fiat 131 rallybil.

– Så vi drog i väg till Östersund, minns Ewa Andersson.

Bilen var en färdig rallybil byggd av Gunnar Olsson 1983. Säljaren hette Jan Ola Eriksson och bodde i Brunflo, det visar pappren i den välfyllda pärmen på köksbordet hemma i Malung. Köpeskillingen var 25.000 kronor. Ett helt gäng i Östersundstrakten körde 131.

– De fick väl inbytesbilar av bilhandlaren i Färila kan jag tänka, menar Rune.

– Den kändes ganska fräsch, fortsätter hon. Vi lackade om den och gjorde rallycrossbil av den.

Till A-final

Vid en tävling i Tyskland där Ewa tog sig till A-final fick hon möjligheten att bromsa bilen hos någon tysk som själv tävlade med en Fiat X1/9. Resultatet blev blygsamma 100 hästar på drivhjulen.

I tjej-SM var det ganska fria tyglar så hon fick tävla mot bland annat fyrhjulsdrivna värstingar.

– Då kör man bra om man kommer till A-final, konstaterar hon stolt.

Som en banan

Rune handlade kolvar, kamaxlar och grejer och byggde en ny motor, med den åkte man till Autokinito i Uppsala, eller MT Motor som det hette då.

– Vi var dit och bromsade, berättar Rune. Då gick växellådan sönder. Tror vi var dit tre gånger och växellådan gick varje gång!

Det var en Colotti-låda, Fiats egen tävlingslåda, och lösningen blev en Quaife-låda.

– Då blev bakaxeln som en banan, skrattar Rune. Den fick vi byta ut till en Volvo-axel, omsvetsad för Fiats bromsar och fälgar.

Till slut fick man i alla fall ut 176 hästar på hjulen. Med en fantastiskt fin och körbar effektkurva.

– En helt annan bil, jublar Ewa. Förstår att de blev världsmästare – det var en otrolig bil!

Ewa körde även Lancia Beta med turbo och mittmotor, en snabb rackare men väldigt svårkörd.

– De