Entusiasm där den inte borde finnas

Toyota Corolla. Den officiella bilmodellen för personer vars enda önskan är en problemfri tillvaro. Modellnamnet Corolla har blivit synonymt med en ytterst tråkig bil. Påståendet gäller för såväl prestanda som utseende. Det Corollan saknar i sitt uttryck väger den upp för med sin pålitlighet. På 90-talet var detta mer sant än någonsin.

Kassaskåpet

Den sjätte generationen av Toyota Corolla började tillverkas i slutet av 80-talet. Toyota lämnade helt bakhjulsdriften bakom sig, ett steg man redan börjat ta generationen innan. Karosstyperna var många, likaså motorvalen. Den modell som känns mest bekant på svensk mark är den som Viktor Palander från Gustafs ramlade över.

– Egentligen fastnade jag för det kantiga 80-talet. Corollan stod i carporten hos min kompis hyresvärd. Jag sa på skoj att han skulle säga till om hyresvärden ville sälja den.

En fyrcylindrig motor på 1,6 liter såg till att färden var bränslesnål. Av motorkoden 4A-FE kan genom bokstaven F utläsas att topplocket var designat för effektivitet, inte prestanda. I Bilsportsammanhang brukar ord som “kassaskåp” syfta på från fabriken överbyggda maskiner. I fallet med Toyotas 4A-FE är motorn ett kassaskåp genom att vara tillförlitlig snarare än tålig. Den ägare som med någon form av regelbundenhet byter oljan behöver inte oroa sig för mycket. Även om kamremmen brister är motorn av non interference-typ.

Faktum är att det inte finns mycket som kan gå fel och det har gett den sjätte generationen av Corolla ett rykte som en av världens mest pålitliga bilar. De 105 hästkrafterna var inte lägst i sin klass, men motorns brist på karaktär utklassas endast av modellens bristande charm.

I alla fall när den var ny.

Underdog

I takt med prisökningen på allt som kan tänkas betinga ett entusiastvärde har det bli