Vi i Sverige är inte onödigt bortskämda. Antalet av de legendariska bilarna födda ur den gränslösa jakten på prestanda under Grupp B-eran är begränsat. Det ändrades under några få dagar i början av september. Då hade vi förmodligen fler Sport Quattro-bilar på svensk mark än vi haft sedan Svenska Rallyt 1985.
TEXT & FOTO: JOAKIM NYBERG
er DInternationaler Sport Quattro Club har sitt årliga möte, och som värd står för Bilsportläsare bekanta ACE Competition – med Ulrika Skäremo och Anders Carlsson som reseledare och guider.
Det blir för många av de långväga gästerna första gången de ses sedan förra årets träff. De är däremot inga främlingar. Vad som kännetecknar entusiasterna är svårt att säga. De framstår som helt olika individer. Dragna till samma punkt i historien, men inte av exakt samma anledningar. Om inte kindpussarna varit tecken nog för några av besökarnas ursprungsländer vittnar nummerskyltarna om en handfull nationaliteter: Nederländerna, Tyskland, Schweiz, Österrike, Norge, och så klart representerar Anders själv Sverige.
En man som vill förbli anonym blir min guide till den extraordinära samlingen bilar. Även Anders, som tycks ha en oändlig ström av fakta lagrad i hjärnbarken, erkänner att mannen har svar på fler frågor än han själv.
Trots att han dagen innan kört sin Toyota GR Yaris 17 timmar i sträck och inte sovit mer än några få timmar – dessutom i förarstolen i den nämnda bilen – lyser tröttheten med sin frånvaro. Han är glad att vara här, med eller utan egen Quattro. Precis som alla de andra.
– Det måste vara lite av ett äventyr när man gör sånt här. Annars blir jag uttråkad, utbrister han med ett stort leende.
Långa sekunder
De uppradade bilarna blir fler och fler. Anders marscherar raskt runt området och dirigerar. Dragbilar till vänster, Quattros till höger! Jag slår mig ner på en stenbumling och beskådar när en norrman lastar av. Bilen blir stående med fronten ut mot gårdsplanen. Doften av förbränningen fyller luften. Den femcylindriga turbomotorn låter trimmad. Anders stannar upp i sin engagerade stress och lyfter blicken. Sekunderna känns som minuter när vi båda vilar ögonen på samma uppenbarelse.
