Den fulländade nomaden

GM-designern Clare Mac-Kichan hade fått lite att bita i. Egentligen skulle han ritat en helt ny bil till 1957 men förseningar gjorde att han blev tvungen att uppdatera sin grunddesign från 1955 års modell ytterligare en gång.

Clare ritade en helt ny front som skulle ge bilen ett bredare intryck, men det var något med grundkarossens höjd som gnagde. Linjerna gick inte riktigt ihop. Trots att man gick ner från 15 till 14 tums fälgdiameter kändes bilen för hög.

Det är något med Anders Hanssons 1957 Nomad som också gnager, men på ett positivt sätt. Något gör att linjerna faller på plats som de aldrig gjort på en 57:a tidigare. Men vad?

Det är först när man ställer den bredvid en originalbil som man börjar förstå. Luftfjädring, perfekt färgställning och ett sagolikt skick – visst. Men ”the devil is in the details”, detaljer som kräver ett tränat öga för att upptäckas. Här ligger hemligheten i bygget.

Små förändringar som allihop är så självklara att de borde varit där från fabrik.

Skar ur en kil

Den största, som gifter den breda grillen med karossen på ett sätt som Clare MacKichan bara kunde drömma om, är sektioneringen. Anders skar ur en kil som började längst bak och slutade med fem centimeter vid främre hjulhuset. Det flyttade ner hela fronten och gav grundlinjespelet som sedan byggdes på. Bland annat med den lilla knyck som inleder fenan, precis bakom dörren på en tvådörrars 57:a. Nomaden är annars helt rak där, vilket gör att linjerna tappar farten. Bakskärmarna masserades också ut för att ge liv, och för att rymma de stora hjulen även när bilen ligger på marken.

Främre hjulhusbågarna kommer från 55:an.

– 57:ans är ganska stora och vidöppna, berättar Anders som även bytte till 55:ans snyggare sparklådor, även om dessa sitter bakom kromlister och inte syns.

Bakre hjulhusbågarna fick främre delen från 1955 och en rundning av kanten bakåt.

Ordning på kaoset

Stötfångaren fram smalnades av för att smita in mot karossen. Anders behöl