Pondus i överflöd

5 min läsning

Med facit i hand pumpade Mercedes ur sig klassiker efter klassiker på 1980-talet. Den största, säkraste och lyxigaste är så klart S-klass, i det här utförandet kallad W126. En pampig bil med tidlös design som ger pondus ett ansikte.

TEXT: EMANUEL GYLLING FOTO: MERCEDES

KÖPGUIDE MERCEDES S-KLASS

MOTORER. Överlag väldigt slitstarka, men strulande bränslepumpsrelän är en vanlig problemkälla. Plast åldras, således kan vissa kärl och liknande vara på sluttampen. Tidiga exemplar av 380 (fram till 1985) hade vissa problem med kamkedjan vilket bör ha åtgärdats på garanti.

Få bilar utstrålar så mycket pondus som en Mercedes S-klass av den här generationen. Den som är intresserad av svårtolkade modellkoder vet att den heter W126, för att särskilja den från dess föregångare och efterträdare.

Den utvecklades på 1970-talet med oljekriser färskt i minne. Lägre vikt och bättre aerodynamik än förra S-klassgenerationen, det var målet.

Även om skillnaderna inte blev enorma, så såg det ju faktiskt riktigt bra ut vid en jämförelse. W126-generationen blev 50 kilo lättare, fick 14 procent längre luftmotstånd och var dessutom några centimeter kortare än föregångaren.

Samtidigt skulle bilen som sagt utstråla pondus. Som Mercedes toppmodell kan en S-klass per definition aldrig bli smal och slank.

Världspremiären förlades till bilsalongen i Frankfurt i september 1979, men då hade Mercedes redan hunnit starta tillverkningen.

Hela bilens utseende var nytt, dirigerat av Mercedes designchef Bruno Sacco, men en utmärkande detalj var stötfångarna. De var nu integrerade med front och akter och klädda med grå hårdplast. Samma slags plast utgjorde även en hög skyddslist längs karossens sidor, i folkmun kallad ”Saccoplank”.

Fyra motoralternativ

Till årsmodell -80 dukade Mercedes fram fyra motoralternativ. Dels fanns de raka sexorna (280 S/280 SE) där skillnaden var förgasare och insprutning, dels V8:orna 380 SE och 500 SE. Förgasarmodellen 280 S togs dock inte in till Sverige.

Sexorna fanns från början med fyrväxlad manuell låda, från hösten 1981 blev den femväxlad. Majoriteten av S-klass försågs dock med fyr-stegad automatlåda.

Säkerhet hade sedan länge varit ett honnörsord för Mercedes, och S-klass har alltid varit först ut med nya finesser. Till modellåret -81 blev låsningsfria bromsar standard i S-klass. En sensation, och en teknisk landvinning som tills då var okänd för den breda massan.

Denna breda massa var inte heller bilens tilltänkta målgrupp. I Sverige kostade en grundutrustad 280 SE omkring 130.000 kron






Denna artikel är publicerad i...

Liknande artiklar

Liknande artiklar