Smugglaren

Efter ett tag vände sig de övriga passagerarna i bussen om, med rynkade näsor och irriterat stirrande på mamme och mig. Vi satt längst bak med stora papperspåsar fyllda med väldoftande Big Mac.

Två skulle vi äta själva längs vägen och resten var beställda av kompisar i Umeå.

Dit var det 70 hårda mil, från McDonald’s på Sveavägen 71 i Stockholm, där lämpligt nog norrlandsbussen utgick ifrån. Så de andra kunde ju minsann också ha köpt med sig.

DENNA SMUGGLING var återkommande, varje gång jag åkte till Stockholm, men i olika fordon.

– Du kom ut från McDonald’s med en hel låda fylld med Big Mac, minns Inger Westin, fästmö till Pelle Westin som var i Stockholm med sin Skylark. Jag hade räckt upp handen för att åka med ner för att hälsa på brorsan Sune.

Inget besök till Stockholm utan en leverans från McDonald’s.

Bara för att det var kul att medverka till detta nya evangelium.

– Ska du beställa några Big Mac? Kostar 4 kr och 75 öre styck, jag tar en femma. Värm upp i ugnen bara. (Micro fanns inte på 70-talet).

NI MINNS KANSKE själva hur det var innan den amerikanska modellen av nötköttshamburgaren kom? Det var olika kvalitéer gummikött, senap, ketchup och inte alls så roligt.

Det blev ofta en Luffarmacka för 50 öre istället, en brödskiva med tillbehörsgegga. Eller Parisare (stor korvskiva) eller helt enkelt en korv.

I oktober 1973 öppnade första McDonald’s på Kungsgatan i Stockholm och det förändrade Sveriges matkultur. De var inte först med ”riktiga” hamburgare i landet, men de var McDonald’s. Från USA.

Med dressingsnjutningshalvöppna ögon, tänkte man på att i Chicago hade McDonald’s ett hamburgeruniversitet där de lärde ut sitt koncept.

Mmm, och just dressingen var hemlig, och lika omtalad som Coca-Colas recept, vilket säkert var meningen.

Senap och majonäs och hmm ... Himla gott och mystiskt!

BIRGER ”BIGGE” ÖHMAN var kungen i snabbmatsbranschen i Umeå. Han hade hållit