Bostic street – avsnitt 8 väggen é klar!

Det finns snickare och det finns snickare.

Jag tillhör den första kategorin. Jag har snickrat flitigt i tio år nu, sedan vi köpte torpet och började renovera det och laggårn. Och byggde ekonomibyggnadenPörtet.

Ofta har jag förvånat mig själv, med ”jag kan ju det här!” Även om det tagit sin tid.

Min lika förvånade Fru Agneta har berömt mig, och samtidigt bara matat på med allt fler uppdrag. För hon är ju en fru, med kvinnlig list. ”Åh vad snyggt det blev, men kan du göra detta lika snyggt? Jag sätter igång med maten”.

MÄN BÄTTRE ÄN ÄLGAR

Jag känner några män, från Umeå till Torrevieja, som har det precis likadant!

Klart vi kan. Vi är män. Och jag har en teori. Vi är alla snickare, mer eller mindre, för det är vad vi fått som art för att vi ska överleva på vår jordevandring.

Människan är den ende snickaren här. En älg kan inte ens sätta upp en hylla.

Snickrandet är kärnan i allt som människan har byggt, varenda bro, tåg och skyskrapa.

Då tittar vi på den andra kategorin snickare. Yrkessnickarna.

Och då går det fortare. Med hjälp av erfarenhet, utrustning, matematik, och talang. Alla proffs är inte såna, men Bygg & Sånt är såna.

ENDAST BATTERIDRIFT

Jonathan Hermansson och Richard Hermansson satte först upp stora batteriladdare för sina verktyg, det surrade som vid Porjus vattenkraftverk.

Alla deras verktyg var batteridrivna 18 V.

All heder till er som snickrar allt själva i era byggen. Jag har inte detta snickardriv eller ens tålamod att räkna ut antalet skivor och skruv. Och vi ville att det skulle bli klart utan dröjsmål.

Självklart bad vi efter enklare saker att hjälpa till med för att spara tid och pengar. Ändå gick de två snickarna (ibland tre) och allt material på runt 800.000 för två månaders arbete och efterkommande punktinsatser.

Det gick så fort allting. Jag hade aldrig tidigare sett en sån skruvautomat till skivorna. Tjing tjing!

Det var