Äntligen! Så kan man kanske säga om Anders Engströms Dodge. Drömmen tändes för över fyra decennier sedan, blev verklighet för 20 år sedan, men först efter 19 års renovering kunde han ratta hem från besiktningen i sin Challenger 1970, märkligt nog med original krängningshämmare bak.
TEXT & FOTO: ULF FORSBERG
DODGE CHALLENGER 1970
Det där med krängningshämmaren och hur det slutade på besiktningen ska vi återkomma till, men först en tillbakablick till det legendomspunna 1980-talet.
Amerikanska bilar var hetare än någonsin i Sverige och allra populärast var muskelvagnarna. Visst finns det många från Pontiacs tuffingar, Oldsmobiles raketer, Fords hästkraftstinna Mustanger och kanske en och annan AMC.
Mopar stod lite i särklass när det handlar om hästkrafter, i alla fall enligt Anders Engström i Dorotea. Redan innan körkortet var taget fanns drömmen om en egen Dodge Challenger.
– Självklart. I mina ögon är det den allra snyggaste muskelbilen, mycket snyggare än de andra och den enda muskelbil som faktiskt även är snygg i öppet utförande.
HELLRE FIXA SJÄLV
Här snackar erfarenheten och mycket riktigt var Anders första muskelbil en Plymouth ’Cuda Convertible -70 som han köpte 1984, bara ett par år efter att han tagit sitt körkort.
Den användes flitigt och det blev en del tävlat med den, både med en 340 under huven och senare med en 426 Hemi.
Bilen såldes vidare 1996 och blev snabbt saknad. Köpa tillbaka? Inte aktuellt, men varför inte göra verklighet av drömmen om en egen Dodge Challenger?
– Jag hade ingen panik och först 2004 hittade jag rätt bil. Priset var bra i förhållande till skicket och jag ville fixa i ordning den själv och veta vad jag fick hellre än att köpa färdigt.
SKA JU LIKNA NÅGOT OCKSÅ
Bilen hade tagits in i Sverige 1989 och skicket var inte speciellt dåligt. Många Challenger i sämre skick har renoverats här i landet, och ändå blev det ganska mycket plåtarbete för Anders.
– Jo, det ska ju likna något också, säger han med ett leende och hissar upp bilen på lyften i garaget.
Jodå, den är lika fin under som på utsidan.
– Du vet, jag tycker att det räcker med original, för den ska bara köras på vägen.
Avgassystemen är inte grövre än original, alla färgmarkeringar och liknande är helt rätt. Så här kunde Dodgen ha sett ut när den levererades till sin första ägare 1970.
– Jag har prenumererat på Mopar Collector
