Året 1964 var ett omvälvande år för musikbranschen, främst i USA. För 60 år sen rullade den så kallade ”brittiska invasionen” in över världen och ställde plötsligt etablerade musiker i skymundan. Några hängde dock kvar och här presenterar vi ett litet axplock av artister som hade ett stort år 1964.
TEXT: KENT VIKMO FOTO: TT.SE, SJÖBERGS BILDBYRÅ JACK BAYMOORE PRESENTS
I WANT TO HOLD YOUR HAND
Vi börjar med den svenske skådespelaren och artisten Per Myrberg som utexaminerades från Dramatens elevskola 1955 och som 1956 fick Riksteaterns stipendium.
Han har haft roller i mängder av filmer och serier, som Hedebyborna, och även jobbat mycket som kabaréartist. Men 1964 fick han en enorm succé när han spelade in en specialversion av låten ”This ole house”. Den fanns i svensk översättning redan 1955, men då med titeln ”Min idol”.
Senare skrev visdiktaren Olle Adolphson en mer skämtsam politisk text med hänvisning till de stora rivningarna av äldre och sliten stadsbebyggelse under 1950- och 60-talet. Hela 39 veckor låg låten på Svensktoppen och givetvis är det ”34-an” vi pratar om.
MEN EGENTLIGEN borde vi kanske börjat med det som måste sägas vara upphovet till den så kallade ”brittiska invasionen, bandet The Beatles.
Bandet bildades i Liverpool 1960 och har idag sålt över 1,3 miljarder skivor. Deras debut på amerikansk tv och Ed Sullivan Show den 9 februari 1964 startade något som kom att helt revolutionera musikvärlden och skaka om den i sina rötter.
Låten som framfördes var ”I want to hold your hand” och landet togs med storm. Den 6 juli hade de även premiär för sin första film ”A hard days night”, som blev stilbildande för liknande filmprojekt under 1960-talet. Att LP-soundtracket också bara hade egenkomponerade låtar var också enormt imponerande.
DETTA ÅR fick även en annan engelsk grupp stora framgångar i USA, nämligen The Rolling Stones. Till skillnad från The Beatles bestod deras repertoar mest av covers från deras blues och rock´n roll-idoler. I april 1964 släpptes Stones debutalbum, ”The Rolling Stones”, vilken nästan enbart bestod av rhythm and blues-coverlåtar från sina amerikanska idoler.
Det fanns dock ett undantag, låten ” Tell me”. Den var skriven av Mick Jagger och Keith Richards. Det blev också gruppens första hit i USA. Och att bandet är ”still going strong” är ju inget mindre än fantastisk
