Rosten hade tagit ett så rejält grepp om karossen att flera köpare ratat den direkt. Men Reijo Paavola hade inget emot att kavla upp ärmarna för att rädda El Caminon. Två år senare var Chevan bättre än ny och klockan på väggen påminner honom om alla timmar som lagts ner.
TEXT & FOTO: ULF FORSBERG
REIJOS EL CAMINO -71
Numera sitter emellertid rätt version på plats igen.
Inkopplade sidepipes ger ett fantastiskt ljud, speciellt om motorn är riktigt injusterad och har lite extra bett. Men det är inte bara därför som folk i alla åldrar gärna vänder sig om efter Reijo Paavolas El Camino från 1971. De gör det lika gärna för det fina skicket och de snygga detaljerna.
Nu var det inte Reijos egen idé att köpa bilen, utan den föddes fram tillsammans med sonen Fredrik som mest var sugen på en Ford Ranchero. Men jakten tog snart en ny vändning.
– Någon påminde oss om att kusin Juppe, ja tremänning är han väl egentligen, hade en Chevrolet El Camino.
KÖPTE NY MOTOR PÅ SAAB
Jovisst, släktingen hade den kvar och bilen hade han ägt i 30 år. Det var en El Camino Custom, det vill säga den lite bättre utrustade modellen. Bilen hade registrerats i Sverige redan 1975, fyra år gammal. Historien i USA är okänd och den hade haft en rad olika ägare innan den hamnade hos Juppe.
– När han köpte den satt det en big block under huven, men den motorn läckte och gick inte riktigt bra, berättar Reijo.
1991 hade han tröttnat och beslöt sig för att köpa en helt ny motor. En sådan beställdes hos den lokala Saab-handlaren som ville ha 13.920 kronor plus moms för en sprillans ny 350-maskin.
– Fast han körde inte så mycket. När vi köpte bilen hade motorn bara gått 1.800 mil.
ORIGINAL COWL INDUCTION
Resten av drivlinan gick Juppe igenom 1991 och El Caminon fick snabbt ett lokalt rykte om att vara ruggigt snabb. Det ryktet levde kvar ännu när Reijo och Fredrik kikade på bilen.
– Den hade varit till salu i flera år utan att bli såld och Juppe berättade att flera köpare vänt i dörren när de fått se bilen.
Inte så konstigt då karossen var duktigt rostig. Ingen bil du bara kunde sätta dig i och chansa på att den skulle gå igenom besiktningen utan några större problem.
– Priset var rätt och vi tänkte väl båda två att hur rostig kan den egentligen vara?
